Jag suger på att blogga
2013-08-06 / 17:36:12 / Dagboksanteckningar

Tja. Som ovan nämnt har jag inte varit så bra på att uppdatera bloggen. Mycket har hänt sedan sist (minns knappt när sist var) och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vi har skaffat en irländsk setter-valp som nu är ett halvår. Sigge heter han och har gått från 11 kilo när han flyttade hit till 22 kilo igår. August är fortfarande med oss, snart 10 år. Den här sommaren har varit alldeles underbar, gjort massor med massa folk. Jag har varit i Stockholm nyligen och hjälpt Linn fixa i ordning som lägenhet där hon ska bo när hon börjar gymnasiet om någon vecka. Jag börjar trean om någon vecka. Innan dess ska jag sommarjobba som ingenjörsstudent på högskolan här i Dalarna med start imorgon. Mitt intresse för mat är nu större än någonsin och jag har blivit inspirerad av systrarna Nordlund att kanske gå över till den vegetariska - eller rentav veganska - sidan. Men självklart så har mamma invändningar på det, men det kan diskuteras i senare inlägg.

Nu ska jag gå och kissa och se vad det är som luktar ute i köket, hörs snart.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Tryck, spänning, huvudvärk, vansinne
2013-01-31 / 22:16:10 / Dagboksanteckningar

Vansinne. Världen är vansinne. Vansinnigt att man ska göra såhär mycket. Samtidigt infekterar onda bakterier min hals och bihålor; jag har inte tid att bli sjuk. Vara hemma har jag inga större problem med längre, men att vara sjuk innebär mer än så. Energinivån då är något otroligt låg och denna ineffektivitet har jag inte tid med. Har varit seg sen i måndags och jag behöver lite resultat nu om det ska bli bra, men icke. Bakterier och virus saboterar min excellenta plan. Jag är stressad. Jag orkar inte riktigt... Men jag har ögonen på mitt pris - KTH. Kämpa på hej och hå. Min betyg räcker iallafall inte till. Ska betala anmälningsavgiften till mitt livs första högskoleprov. Så hade jag tänkt komma in.

Jag ser ljuset i tunneln - men det måste ha varit längre än jag trodde; det ser lika litet ut som förr fastän jag färdats länge nu.



From up here the city lights burn like a thousand miles of fire. And I'm here to sing this Anthem of Our Dying Day.

- Story of the Year
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Dags för förändring
2013-01-17 / 22:55:25 / Dagboksanteckningar

Även om det mesta känns så otroligt rätt just nu så är det något som saknas. Jag vill göra något nytt jag inte gjort förut, ändra min enformiga vardag till något med lite mer djup och dynamik. Men hur? Tid och energi är för det mesta en bristvara, att lägga ner tid och energi på något roligt kan ju dock alstra mer tid och energi - hur motsägelsefullt det än låter.


Imorgon åker jag och mamma till Ikea i Valbo, kanske finner jag någon slags kreativ inspiration där, kanske blir det ännu en uttömmande punkt på dagens agenda. Vad som är säkert är att jag tänker ta det lugnt och inte stressa väl där - jag har inget jag inte har tid till att göra. Feels good.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

lyckan som uppstod..
2013-01-10 / 22:19:00 / Dagboksanteckningar

...när jag fick högsta möjliga betyg på en viktig fysikuppsats! fyfan vad glad jag är. samtidigt finns så mycket att göra, vet knappt var jag ska börja och hur jag ska sluta. det löser sig nog.

Jag ska förresten skriva en krönika med titeln "revolutionen mot stress", blev inspirerad av usama i min klass som sa att vi borde göra revolution mot stress. tänkte att det kunde bli en grym krönika. vi får se vad som blir av det.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Dåtid, nutid, framtid
2013-01-09 / 21:07:40 / Dagboksanteckningar

Det är ganska - vad ska jag säga... - konstigt. Tid menar jag. Vad som var då, är nu och kommer att bli. Reflekterar knappt längre över om jag mår bra eller dåligt, är glad eller ledsen. Jag bara är och antar att jag trivs med det. Tänker mycket på framtiden; vad jag vill göra, vad jag kan göra, vad som händer ännu längre fram, massor av flummigheter, hypoteser och möjliga/omöjliga scenarion.

Dåtid tänker jag sällan på, men ibland blir man påmind på gott och ont. Hade fått en kommentar förut om en film jag sett, kollade till min skam inte förrän nu vem det var som skrivit och möttes av mitt förflutna. Tjejen i fråga var självskadare, precis som jag var - för länge sedan. Mina egna ärr reagerar jag inte längre på; jag ser dem varje dag och är en del av mig - som en tatuering, utsmyckning mer än ÄRR. Jag går i t-shirts i skolan och visst väcker det en del förvånade miner på folk som bara sett den oerhört energiska och mestadels positiva Fanny i långärmat. Men själv tänker jag sällan på dem som ett märke för livet av vad jag gjort och hur jag mått; de bara är där.

När jag ser andra märkta av sitt förflutna blir jag lite kluven och vet inte riktigt hur jag ska reagera. Jag var där själv. Jag upplevde plågan, skammen, ångesten. Jag vet vad de upplevt; om inte samma så en liknande situation. Jag vet att de upplever eller har upplevt samma plåga, skam och ångest som jag. Å andra sidan har jag ytterligare ett perspektiv många saknar - livet efteråt. Min väg tillbaka uppför Maslows behovstrappa har inte varit lätt, men jag vet att om man vill och har energin att kämpa för att uppfylla något så går det. Det går att sluta, det går att se de illröda ärren blekna utan att nya fyller andra områden och framför allt - det går att åter börja tycka om och värdesätta sig själv.

Hatet och ilskan kan ta sig olika former och när jag "slutade" skada mig själv - med rakblad - började jag istället äta mindre och låta tankarna kretsa kring mat och min egen kropp. Det började visserligen innan - när jag skar som mest faktiskt - men med "hjälp" av att jag tänkte på annat kunde jag sluta skada mig synligt. Jag är dock inte säker på om ätstörningar är mer lätthanterliga än självskada, eftersom man mer eller mindre lär in ett nytt sätt att tänka som ätstörd. Även fast jag aktivt försöker tycka bättre om mig själv så är det svårt - jag mår fortfarande psykiskt dåligt om jag ätit för mycket (enligt min standard), äter mycket onyttigt, inte rör på mig som jag borde, you name it. Men framför allt; jag blir omotiverat glad när vågen visar en mindre siffra än förut och allmänt arg när den visar en större. Det är svårt det där med mat, men jag försöker bättra mig.

Häromdagen redogjorde jag för en personlig utmaning inför en del av min klass; att gå upp i vikt medvetet, utan att må dåligt över det. Det roligaste var inte diskussionen som uppstod om ämnet, utan den uteslutande positiva responsen jag fick. Självklart är jag rädd för att helt byta mål, men jag har satt +3 kg innan sommaren. Det känns rimligt.

Saken är den, någon form av fysisk eller psykisk självskada är svårhanterlig och man får leva med både synliga och osynliga ärr - förmodligen resten av livet. Jag tror inte på att "tiden läker alla sår", ingenting sker automatiskt. Visst, det kan ske omedvetet - som när jag började må dåligt utan att förstå varför - eller av en ren och skär slump - som när jag började använda rakblad. En serie händelser får alltid någon form av konsekvens.

I framtiden kommer jag förmodligen reagera mindre starkt på andra märkta människor, när jag lärt och upplevt en mer avlägsen tid och plats än när jag själv var där. Förhoppningsvis lär jag mig tycka om mig själv på riktigt, inse mina behov och våga stå för min egen sak. Förhoppningsvis finner jag en balans och rutin för det som idag är så väldigt svårt, så jag kan fortsätta utveckla även de mindre bitar som är mindre svåra. Att sluta skära och svälta var inte den svåra biten; det svåra är nu - vad ska jag göra utan det liv jag vant mig vid?

Förändringar är inte alltid bra, men ibland behövs det. Radikala förändringar ger snabbt ett annat perspektiv på saker och ting och jag har insett att de dagar jag då mådde "ganska bra" motsvarar en urusel dag nu. Jag har insett att jag kan göra allt jag vill, bara jag lägger ner så mycket tid och kraft på det som behövs. Det finns inget som står i vägen, även om den inte alltid är som en rak, bred och fin motorväg - men visst kommer man fram även på en liten och snårig stig.

Det absolut viktigaste jag någonsin lärt mig, är att tiden inte läker några sår; man lär sig plåstra om dem, hantera smärtan och fortsätta framåt - oavsett vad.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Jobbar på och är allmänt tankspridd
2012-12-16 / 18:40:23 / Dagboksanteckningar

Livet som naturare! Inte en ledig stund. Kämpar för att hinna med allt, men med medicin går det så mycket lättare. Har förmodligen inte nämnt det, men jag har fått concerta utskrivet, efter många om och men. Och ni ANAR inte vilken enorm skillnad det är! Förut ansträngde jag mig så mycket att jag vid dagens slut knappt orkade tänka och hade en liten lätt huvudvärk för att jag hela tiden var tvungen att tänka på att inte tänka på allt jag hörde och uppfattade. Nu anstränger jag mig lika mycket, visserligen, men jag får massor gjort och ljud och avvikande tankegångar är inte längre ett lika störande moment i min vardag. Jag kan läsa igen! Jag orkar gå en hel skoldag, göra så mycket jag kan på lektioner, komma hem och till och med orka fortsätta.

Jag visste att jag hade den här potentialen, jag visste att jag kunde nå allra högst, bara jag fick den hjälpen. Förra året gick jag ut med 5 A, 1 B och 2 C i betyg. Att jag inte fick A i de två kurser jag fick C i var för att jag hade grejer kvar och inte orkade ta itu med dem ordentligt i slutet på maj. Att jag fick B i svenska var väl inte jätteförvånande, jag är ingen talare och fick därför B, det är full acceptabelt ändå, hade aldrig högre än VG på högstadiet ändå. Generellt låg jag väldigt högt, men jag visste ändå att jag kan mer. Nu när jag efter två år sen det först kom på tal fått ut medicinen, inser jag att jag aldrig haft fel. Så i år, kära vänner ska jag nå ända fram.

Och i år finns inget som hindrar mig från det.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Ineffektiv tid, men baylife!
2012-11-07 / 22:07:46 / Dagboksanteckningar

Jag orkar inte riktigt plugga just nu, borde skriva på en stor historiauppsats.. Men jag orkar inte idag, så jag unnar mig en ledig kväll :) Igår pratade jag lite med Björn som jag har i svenska, och till trean får jag nog läsa filosofi. Bad om att få göra det och han var positiv. Skulle det bli krångel med utökad poängplan så sa han att jag kan gå på lektioner ändå och lära mig saker, även om jag inte på papper läser kursen och får betyg. Tycker ämnet är intressant; inte som psykologin HUR vi tänker utan VAD vi tänker, i filosofi. Enligt min uppfattning iallafall. Det ska bli jättekul! Känner att det blir mycket skola..... Mycket bajs, mycket inget kul att veta. Vad ska jag blogga om? Vad vill folk veta? o_o I needz help..... xD Trött är jag. Ska nog sova snart, klockan är ju över 10.. Snart!
Blogg listad på Bloggtoppen.se

En plötsligt uttömmande känsla
2012-06-14 / 16:04:38 / Dagboksanteckningar

Ett papper, i ett kuvert.
En kram.
Ett "hejdå" och, "vi ses i höst".

Så var det över.
Mitt första gymnasieår på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium var över.

Hela årets slit var nu kort sammanfattade i sex bostäver på ett papper, i ett kuvert.

CCAAAA.
Så stod det, på pappret, i kuvertet.

En plötsligt uttömmande känsla överväldigade mig, där jag satt en eftermiddag i mitten på juni.
Ett helt läsår har gått.

Så mycket jag gjort, så många jag träffat.
Så mycket jag lärt mig.
Både om mig själv och andra.

CCAAAA, det är höga betyg.
Jag är givetvis stolt över min prestation, även om det alltid går att få högre.
Tills dess alla betygen är de högsta.
Men för nu är jag nöjd. Nöjd med mina CCAAAA.
Dessa sex bokstäver är inte de viktigaste.
Det är en sak jag lärt mig detta år; CCAAAA betyder ingenting.
De är bara sex bokstäver, hastigt utskrivna på ett papper, nedstoppat i ett kuvert.

Men den uttömmande känslan tar över när jag ser dessa bokstäver.
De står för mer än ett betyg; de är ett bevis på att jag klarade det,
för att jag hade viljan.
Jag är nöjd, riktigt tillfreds faktiskt.

Ändock fick jag en plötsligt uttömmande känsla.
Jag saknar min klass och skola redan,
fastän jag bara haft lov i 5 timmar.
Jag längtar till hösten, det gör jag.

Men innan dess väntar en sommar som ska bli den bästa någonsin, efter den vackraste våren på flera år.

Ha en skön sommar vänner, så ses vi.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Not sure if it still is bright... Or if it never got dark
2012-06-04 / 03:17:16 / Dagboksanteckningar

Sometimes there are reasons to just love Sweden...

Sitter för övrigt och skriver en kausalanalys som ska vara inne senast 8 för att jag ska få ett annat betyg än F i samhällskunskap. Har skrivit 1200 ord; still not finished though.

Peace
Blogg listad på Bloggtoppen.se

I'm caught in a hurricane, i'm leaving here dead or alive
2012-04-07 / 20:42:47 / Dagboksanteckningar

Jag vill bara grina
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Jag är seriös
2012-03-23 / 23:28:15 / Dagboksanteckningar

Har gjort tre prov denna veckan, inte pluggat en minut ens (förutom att i alla hast dra ihop lite fakta om Jamaica inför ett engelska-seminarium idag på förmiddagen) och har nu börjat på alla stora uppgifter jag har liggande.

JAg är fan bra. Var även på ett body combat-pass igår med mamma och Sean i min klass, var asroligt och skall definitivt dit fler gånger. Jag är kung och har inte vägt mig på flera veckor men jag bryr mig inte; jag är så jävla awesome! *självförtroende-boostar* Jag har säkert gått upp massor, men jag både ser och känner att mina muskler växer. Fett najjjs.

Någon dag, kära vänner. Ska jag lägga upp några bilder på några foton ur mormors fotoalbum från 50-60 talet. Satt och bläddrade lite i ett idag när jag hälsade på henne med mamma och pappa. Måste säga att min morfar var en riktigt stilig karl med vackra ansiktsdrag och typisk rockabilly 50-talsfrisyr haha! Jag är faktiskt ganska ledsen över att jag aldrig fick lära känna honom, han dog när jag var 2 och ett halvt år, så har inga direkta minnen av honom. Jag minns honom mest ifrån bilder när han var i 20-årsåldern haha. Jag vet att min syster har en bild från när hon är två-tre år och hon kramar om mormor och morfars hund Busan och morfar sitter (gråhårig och gubbig ölkagge, hähä) i bakgrunden. Hade gärna haft honom med oss idag, mamma säger att jag är lik honom på många sätt och jag känner inte direkt att jag är så lik någon i den släkt jag har nu. Hursomhelst, så ska jag lägga upp lite bilder hade jag tänkt, men det får bli senare, jag är trött. (Tsukarete imasu, som man säger i Japan ^o^)

Godnatt folks!
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Jag är trött och uttråkad men mest av allt proppmätt
2012-03-17 / 21:51:26 / Dagboksanteckningar

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Forever is just an empty word
2012-02-03 / 16:31:55 / Dagboksanteckningar

Efter en hittills 497 ord lång uppsats ligger medelvärdet på antal bokstäver per ord på 6,7. Känner mig stolt som kan använda så långa och fina ord.

Sitter och lyssnar på Adept. Har ont i magen efter att ha ätit delibollar med Lovisa på biblioteket. Puh. Nu väntas 7 timmar och 27 minuters intensvt (nästintill frenetiskt) skrivande; matteuppsatsen har deadline ikväll!
Blogg listad på Bloggtoppen.se

デルプ!!!!!!
2012-02-02 / 21:47:10 / Dagboksanteckningar

Den som kom på att man kan skriva en uppsats i matematik ska jag slå på höger lilltå med en linjal. *RAGE*
Blogg listad på Bloggtoppen.se

I am an indestructible master of war
2012-02-01 / 23:25:46 / Dagboksanteckningar

Eftersom mitt Facebook-förbud under januari månad gick förvånansvärt bra funderar jag på att fortsätta utmana mig själv. Denna gång med ett ännu svårare förbud; socker. Socker är enligt studier lika beroendeframkallande som heroin (men förhoppningsvis lättare att bli "ren" från) så jag tänkte försöka. Mitt största kaloriintag är från socker i godis-, läsk-, kak- och saftform. Om jag då slutar med allt socker och istället börjar äta bra mat borde mitt blodsocker stabiliseras parallellt med mitt humör. Jag ger det ett försök. Klarar jag det kommer jag nästan fira; det var mentalt jobbigt att vara utan facebook, tänk då ett mer fysiskt beroende som socker. Kan bli intressant.

Idag har jag iallafall haft friluftsdag, jag, Linnea, Jasmine och Hugo från min klass och många andra från både METG, NTI och plus var där. Det åktes madrass, pulka och sopsäck i en backe en liten bit utanför centrum och kul som helvete var det. Tror inte jag åkt i en backe sen innan jag var 10 år. Det märks på min rumpa att den inte är härdad haha. Skulle inte bli förvånad om jag får ett stort blåmärke över hela höger skinka; vet inte hur många gånger jag skrapade den i backen. En gång tog den i så mycket att jag stannade rätt häftigt, då fick jag riktigt jävla ont och tog mig knappt uppför backen. FAIL :D

Nu ska jag skriva på min matteuppsats, peace! (Hoppar tecknet dock)
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Hur najs?!?
2012-01-28 / 23:57:01 / Dagboksanteckningar



För övrigt är jag grymt nöjd över att det funkar att ladda upp bilder via telefonen. Win!
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Da-Dum-Tss!
2012-01-28 / 23:21:09 / Dagboksanteckningar

Jänsfläns är dum som tvingar mig att blogga när jag inte har tid :<

Anyways, sitter och har precis tittat klart på en grymt bra film, har på mig mina nya knähöga sockor jag fick av mormor när jag var där tidigare idag och fikade som hon stickat. (<---- Känns som en mycket informationsrik mening!) Filmen hette The Next Three Days och sockorna är sjukt sköna.

Nu ska jag sova. Är helt slut efter dagens bestyr; bålen min gör sådär endorfinigt ont av träningsvärk och huvudet känns tungt efter en allmänt lång dag. Imorgon väntas umgänge med kära David och en riktig powerplugg. Annars är jag körd (fast det är jag redan).

Peace ☮
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Tralalalalallalallaalalaaaaa
2012-01-21 / 23:00:31 / Dagboksanteckningar

Träffade som sagt min blivande mentor (hon börjar på onsdag) igår, trevligt trevligt. Hon verkar bra. Fast hon gav oss en uppgift jag inte vet vad jag ska göra av - hon bad oss berätta om oss själva. Hon sa att vi fick skriva vad vi ville om vilka vi är, och gärna om det är något som hon kanske borde veta. Typ hej, jag skulle kunna skriva en halv roman om mitt liv, mennnnneeeeeee..... Det känns lite.... Overkill. Minst sagt overkill. Hmmmm... Kanske berättar bara det allra allmännaste. Jag vet inte.
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Snart fredag, wei!
2012-01-19 / 21:09:31 / Dagboksanteckningar

Hallåååååå världen! Vad händer?

Själv blev jag nyss klar med min kemi-rapport jag jobbat mer intensivt med i två dagar nu. Grymt skönt att äntligen vara klar och hyfsat nöjd. För det är jag.

Imorgon väntar spännande händelser; min nya mentor kommer till skolan och hälsar på för första gången. Hon börjar inte jobba förrän på onsdag nästa vecka men hon skulle ändå kika in på våran mentorstid imorgon bitti. Är faktiskt lite nervös inför det men mest exalterad!
Kanske får vi även tillbaka kemiprovet om Jessica hunnit rätta klart alla, det återstår att se, hoppas verkligen jag blev godkänd på det! Skulle ju vara det svåraste kemiprovet vi gör någonsin i gymnasiet så jag hoppas det gick bra.

Idag har jag och mamma varit på introduktion i gymmet också, vi hade båda sådan träningsvärk kvar sen passet i tisdags så vi kunde knappt utföra de provövningar vi skulle haha, men det ska göra ont, då tar det! Är grymt pepp på att sätta igång nu, är grymt pepp på det mesta faktiskt! :D

Man ska sluta på topp, så nu ska lilla jag gå och få mig många timmars välbehövd sömn. Godnatt på er! ☮
Blogg listad på Bloggtoppen.se

KISS MY ARSENIC SULFUR!
2012-01-16 / 21:52:30 / Dagboksanteckningar

Nörd-skämt åsido.

Hallåhallå allihopa. Här sitter jag tjugo i tio en måndag kväll och ska börja skriva på en labbrapport i kemi. Längesen man gjorde det. Ska ta mig en kopp te och kanske en smörgås strax. Har varit hungrig som tusan ett tag. Tillsammans med det faktum att jag kräktes i fredags var jag rädd att jag blivit gravid, men kära vänner ni kan vara lugna. Fick min första mens på 7 månader idag. Min slutsats är att det var därför jag hade ont i magen hela helgen och har varit hungrig. Dock förklarar det inte riktigt varför jag kräktes... Aja. Ingen idé att börja spekulera. Jag är bara glad att jag slipper gå till någon doktor och kolla upp varför mitt system inte fungerat som det ska. Kan även tillägga att jag gått upp och hållit 4 kilo mer och äter mer än 2 gånger per dag; därför kanske den kom tillbaka? Fast det känns skumt att min mens skulle försvinna vid en så pass hög vikt ändå, jag väger 62 kilo nu och att den skulle försvinna vid 58 känns lite... Allmänt känsligt? Dock bevisar det sannerligen hur känsliga våra kroppar är och hur viktigt det är med god kosthållning. Så mitt budskap till alla därute; sluta svälta för h*lvete, du vinner på det.

Vill även berätta en till rolig grej. Idag har jag och mamma varit på MåBättre på introduktionsmöte och allt var så in i skogen bra att vi båda signerade för ett medlemskap där. Hur najs är inte det!? Nu skall här börja kroppsbyggas mahaha.. Nejdå, men kommer bli värsta friskusen snart haha. Fast kanske inte riktigt. Skönt iallafall att börja träna! Grymt glad.

Känns som om jag hamnade lite på ett annat spår än kemi just nu, men nu ska jag logga ut och börja skriva.

PEACE. ☮
Blogg listad på Bloggtoppen.se
Tidigare inlägg