Ett papper, i ett kuvert.
En kram.
Ett "hejdå" och, "vi ses i höst".

Så var det över.
Mitt första gymnasieår på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium var över.

Hela årets slit var nu kort sammanfattade i sex bostäver på ett papper, i ett kuvert.

CCAAAA.
Så stod det, på pappret, i kuvertet.

En plötsligt uttömmande känsla överväldigade mig, där jag satt en eftermiddag i mitten på juni.
Ett helt läsår har gått.

Så mycket jag gjort, så många jag träffat.
Så mycket jag lärt mig.
Både om mig själv och andra.

CCAAAA, det är höga betyg.
Jag är givetvis stolt över min prestation, även om det alltid går att få högre.
Tills dess alla betygen är de högsta.
Men för nu är jag nöjd. Nöjd med mina CCAAAA.
Dessa sex bokstäver är inte de viktigaste.
Det är en sak jag lärt mig detta år; CCAAAA betyder ingenting.
De är bara sex bokstäver, hastigt utskrivna på ett papper, nedstoppat i ett kuvert.

Men den uttömmande känslan tar över när jag ser dessa bokstäver.
De står för mer än ett betyg; de är ett bevis på att jag klarade det,
för att jag hade viljan.
Jag är nöjd, riktigt tillfreds faktiskt.

Ändock fick jag en plötsligt uttömmande känsla.
Jag saknar min klass och skola redan,
fastän jag bara haft lov i 5 timmar.
Jag längtar till hösten, det gör jag.

Men innan dess väntar en sommar som ska bli den bästa någonsin, efter den vackraste våren på flera år.

Ha en skön sommar vänner, så ses vi.