Jag är rastlös som satan och orkar inte skriva ett seriöst inlägg, mamma sitter här bredvid också. Men skitsamma, hon läser säkert sen när det är klart ändå så det kvittar väl. Jag är rastlös i alla fall (<-- har btw kommit på att det SKA särskrivas, haha *RANDOM*) Nu är jag inte det längre.

Jag vet att jag varit sjukt dålig på att uppdatera senaste halva veckan, men det är så att jag helt enkelt inte haft någon energi alls att ens slå på datorn. Dock har jag varit lite mer inne på facebook, men det är för att det är lättare att gå in där med telefonen. Hade det varit lika lätt att skriva här på bloggen så hade jag självklart gjort det, men nu är det inte så.

Jag kan berätta att jag fick sitta och vänta en bra stund innan mamma och pappa kom och hämtade mig där jag satt och väntade på BUP-mottagningen. Pappa skulle ju duscha och åka ifrån Borlänge så det är väl ganska förståeligt om han skulle hinna åka hem och hämta mamma och sen tillbaka till lasarettet. Under tiden hann jag sitta och fundera på att dra, hejda mig på väg att utföra flera impulser, som att dra och läsa in mig på toan och inte komma ut och lite annat. Jag var faktiskt på väg att ta min jacka och dra när Mats (familjeterapeuten) kom ut i väntrummet och frågade om jag ville ha något att läsa. Han letade fram en (extremt lättläst) bok ur hyllan som handlade om sömn och drömmar som jag läste ut hela på tolv minuter. Yay. Jag tror till och med han såg när jag gick tillbaka med den för en halv sekund senare kom han ut med en fet bok med titeln "Den kvalitativa forskningen" vars bak-text jag knappt förstod (och jag brukar kunna förstå svåra, vetenskaliga ord).

Så då satt vi och pratade lite random. Han frågade om jag var intresserad av forskning eftersom boken handlade om just det, men det beror ju på vilken sorts forskning såklart. Tror han kände sig lite obekväm med mina svar på hans frågor så han gick ganska snabbt. Jag vet inte heller, lade inte så mycket vikt vid att analysera det, jag var fullt upptagen med att inte krypa ur skinnet. Detta var medan Petra hade ett annat samtal inne på sitt rum, när den tjejen gick fick jag gå in på hennes rum igen. Vi hann prata tre sekunder drygt innan mamma och pappa knackade på dörren. Då åkte vi hem, käkade korv och makaroner till tidig middag och pappa ringde till jouren där vi fick komma halv 6.

Väl där träffade jag Annika Ullberg och läkaren Björn Wahlquist. Åsa om du läser det här är det därför jag frågade om du hade en släkting som heter så, haha! Han är btw den... fjärde läkaren jag träffat, eller nej, femte blir det ju om man räknar med Hilke. Aja randommmm, men jag gillar att räkna saker, OK? Fast egentligen blir han den sjätte om man räknar med Sandra, barnläkaren som jag träffade samtidigt som Hilke innan jag blev inlagd. Fast han var barnläkare, inte psykiater och det är det som Björn är den femte som jag träffat. Nu ska jag försöka släppa siffrorna och gå vidare på själva samtalet. Vad vi kom fram till där är att jag blivit stressad över förändringen som blivit där vid först lovet sedan praoen. Visst var det grymt roligt att vara på prao, men som ni kanske märkte på det jag skrev så var det ganska energikrävande också. Vad som blev sagt mer var lite "pepp-talk" från Björn, lite visdomsord från Annika och läkarintyg så pappa kan vara hemma de här dagarna som varit den här veckan efter i tisdags och nästa vecka. Dock tror jag att han ska jobba ändå för mamma är ledig ändå. Annika och Björn tyckte även att jag skulle stanna hemma några dagar, vilket jag vägrade när jag satt där men jag har stannat hemma ändå de hör dagarna som varit efter mötet bara för att chilla lite. Men på måndag ska jag tillbaka. Jag måste, kan ju inte vara hemma för alltid även om det ibland lockar att bara ge upp. Men så pass mycket självdisciplin har jag ändå.

Något jag däremot inte kan hejda mig för att socker. Och med det menar jag inte Kents låt Socker utan socker. Sockersug går inte att stå emot, då är till och med mat lättare att stå emot när man är hungrig. Men socker, nej det funkar inte. Visst det är helg och så, men att äta så mycket godis som jag gjort ikväll är knappast vettigt. Där finns det absolut ingen självdisciplin. Måste jag öva på lite grann.

Jag längtar i alla fall (<-- ska fortfarande särskrivas ja!) tills på torsdag, då jag äntligen ska få träffa Christer, då ska även Petra vara med. Men ÄNTLIGEN. Hoppas jag får något utskrivet eller nånting, måste ju sova annars blir inte ingenting bra.