- welkerphotography

Vi säger så här; att om ingen vore att läsa detta, vore detta då vara ett vore eller vara? Om vi säger så här; om det vore vara, vore det då någonting som alla borde vara?

Ett simpelt svar på en svår fråga, för svaret mynnar ut i din verklighet, där änglar, troll och fjärilar skuggar en sanning som dina känslor icke vågar tygla. En sanning där, borde vara, är en vind och är, är en sten som fortfarande äter på ditt förflutnas smörgås. Ett enkelt bemötande där du som individ får lära känna plåtnicklas och trollkarlen från oz, en enkel melodi där du får sjunga versen och ditt undermedvetna tar ton.

Vi alla famlar i mörkret, där vi sedan ramlar i ljuset. Vi är nattdjur men vågar inte släcka lampan, vi är rädda för en förändring. En förändring som enkelt tar oss från ena sidan stan till den andra och sedan spottar ut oss, halvtuggade, framför vårt hus.

En vind, två vindar. Vi leker framför brasan och vi bränner oss på snön. Vad som är vad är ett minne blott och pinnen du nu kastat var en flaska, som flaxar likt en fågel genom luften, för att senare krascha ned i grodan bolls thé och skapa ett hejdundrande väsen. Plaffs, klumps -så låter det när stenen träffar vattnet, en enkel melodi, där stenen sjunger versen och vattnet tar ton.

Vi är ett enkelt folk, vi är blixtar och dunder, vi är apor i bur.
Vi är allt och inget, vi är klubban och svinget.

Tack för mig.
Er Jens.