- welkerphotography

Nu har jag ändrat så det inte finns en kategori för allt möjligt, det för att underlätta beslutet om vart inläggen ska publiceras, ibland kombinerar jag flera kategorier och får väldigt svårt att bestämma mig, så därför har jag ändrat lite. Därför är dock en hel del inlägg utan kategori tills dess att jag skaffar mig tid att se över alla inklusive detta 475 inlägg. Därför kan det vara lite oreda här ett tag!

Jag är rastlös som satan och orkar inte skriva ett seriöst inlägg, mamma sitter här bredvid också. Men skitsamma, hon läser säkert sen när det är klart ändå så det kvittar väl. Jag är rastlös i alla fall (<-- har btw kommit på att det SKA särskrivas, haha *RANDOM*) Nu är jag inte det längre.

Jag vet att jag varit sjukt dålig på att uppdatera senaste halva veckan, men det är så att jag helt enkelt inte haft någon energi alls att ens slå på datorn. Dock har jag varit lite mer inne på facebook, men det är för att det är lättare att gå in där med telefonen. Hade det varit lika lätt att skriva här på bloggen så hade jag självklart gjort det, men nu är det inte så.

Jag kan berätta att jag fick sitta och vänta en bra stund innan mamma och pappa kom och hämtade mig där jag satt och väntade på BUP-mottagningen. Pappa skulle ju duscha och åka ifrån Borlänge så det är väl ganska förståeligt om han skulle hinna åka hem och hämta mamma och sen tillbaka till lasarettet. Under tiden hann jag sitta och fundera på att dra, hejda mig på väg att utföra flera impulser, som att dra och läsa in mig på toan och inte komma ut och lite annat. Jag var faktiskt på väg att ta min jacka och dra när Mats (familjeterapeuten) kom ut i väntrummet och frågade om jag ville ha något att läsa. Han letade fram en (extremt lättläst) bok ur hyllan som handlade om sömn och drömmar som jag läste ut hela på tolv minuter. Yay. Jag tror till och med han såg när jag gick tillbaka med den för en halv sekund senare kom han ut med en fet bok med titeln "Den kvalitativa forskningen" vars bak-text jag knappt förstod (och jag brukar kunna förstå svåra, vetenskaliga ord).

Så då satt vi och pratade lite random. Han frågade om jag var intresserad av forskning eftersom boken handlade om just det, men det beror ju på vilken sorts forskning såklart. Tror han kände sig lite obekväm med mina svar på hans frågor så han gick ganska snabbt. Jag vet inte heller, lade inte så mycket vikt vid att analysera det, jag var fullt upptagen med att inte krypa ur skinnet. Detta var medan Petra hade ett annat samtal inne på sitt rum, när den tjejen gick fick jag gå in på hennes rum igen. Vi hann prata tre sekunder drygt innan mamma och pappa knackade på dörren. Då åkte vi hem, käkade korv och makaroner till tidig middag och pappa ringde till jouren där vi fick komma halv 6.

Väl där träffade jag Annika Ullberg och läkaren Björn Wahlquist. Åsa om du läser det här är det därför jag frågade om du hade en släkting som heter så, haha! Han är btw den... fjärde läkaren jag träffat, eller nej, femte blir det ju om man räknar med Hilke. Aja randommmm, men jag gillar att räkna saker, OK? Fast egentligen blir han den sjätte om man räknar med Sandra, barnläkaren som jag träffade samtidigt som Hilke innan jag blev inlagd. Fast han var barnläkare, inte psykiater och det är det som Björn är den femte som jag träffat. Nu ska jag försöka släppa siffrorna och gå vidare på själva samtalet. Vad vi kom fram till där är att jag blivit stressad över förändringen som blivit där vid först lovet sedan praoen. Visst var det grymt roligt att vara på prao, men som ni kanske märkte på det jag skrev så var det ganska energikrävande också. Vad som blev sagt mer var lite "pepp-talk" från Björn, lite visdomsord från Annika och läkarintyg så pappa kan vara hemma de här dagarna som varit den här veckan efter i tisdags och nästa vecka. Dock tror jag att han ska jobba ändå för mamma är ledig ändå. Annika och Björn tyckte även att jag skulle stanna hemma några dagar, vilket jag vägrade när jag satt där men jag har stannat hemma ändå de hör dagarna som varit efter mötet bara för att chilla lite. Men på måndag ska jag tillbaka. Jag måste, kan ju inte vara hemma för alltid även om det ibland lockar att bara ge upp. Men så pass mycket självdisciplin har jag ändå.

Något jag däremot inte kan hejda mig för att socker. Och med det menar jag inte Kents låt Socker utan socker. Sockersug går inte att stå emot, då är till och med mat lättare att stå emot när man är hungrig. Men socker, nej det funkar inte. Visst det är helg och så, men att äta så mycket godis som jag gjort ikväll är knappast vettigt. Där finns det absolut ingen självdisciplin. Måste jag öva på lite grann.

Jag längtar i alla fall (<-- ska fortfarande särskrivas ja!) tills på torsdag, då jag äntligen ska få träffa Christer, då ska även Petra vara med. Men ÄNTLIGEN. Hoppas jag får något utskrivet eller nånting, måste ju sova annars blir inte ingenting bra.

Jävla skit. Sitter i väntrummet på BUP-mottagningen. Ska vänta på mamma och pappa troligtvis få komma och träffa en jourläkare lite senare. Eller förhoppningsvis idag. Jag berättade, men inte allt. Allt är bara så fail, väldigt fail. Funderar på att dra innan de kommer, men jag vet inte vart jag skulle kunna dra. Orkar inte. Fan.

Nu ska jag gå och ha i lite silverschampo i håret och se om det gula i luggen och utväxten blir någorlunda blondare! Fast jag ska ha i hela håret, så det kanske blir vitt allting, jag vet inte. Men det struntar jag i, har hellre vitt hår än gult under. Hoppas det blir bra i alla fall!

Imorgon är det skola också, vill egentligen inte dit alls. Har faktiskt funderat på att stanna hemma flera gånger, men det är nog bästa jag går ändå har jag kommit fram till, kan ju inte sitta hemma hela dagarna! Fy vad tråkigt, skulle bli för rastlös och tillslut sitta här och inte göra någonting. Och samtidigt har jag faktiskt saknat skolan lite under lovet, men inte under praoen, det har varit sjukt mycket bättre än både lov och skola. Men men, ska ändå bli lite skönt att komma tillbaka till lite sysslor och saker att göra. Funderar på att varje dag efter skolan åka till biblioteket och göra de läxor som jag egentligen inte ska ha enligt papprena och läsa massa böcker om diverse. Men det är tråkigt att göra det ensam hela tiden och jag vet inte om folk hinner vara med mig där, så det får bli att vara ensam. Men jag funderar på det och ja, det kan vara roligt att ha NÅGOT att göra efter skolan som inte har med städning/hushållssysslor att göra. Även om de också behöver göras. Idag skulle jag egentligen städat mitt rum och gjort rent hamstrarnas hus också, jag har plockat ner lite kläder som låg och skräpade, det har jag gjort. Eller jag lade allt i en hög på golvet, sen kom min mamma och tog ner det haha. FAIL. Börjar känna mig som folket i "ung och bortskämd" lite grann. Men jag ska ta itu med det NU! HEJDÅ

Idag är det lördag den 20:e november, det vill säga 19 dagar till min 15-årsdag och 15+19=34 dagar till julafton. Idag är dagen då jag för andra dagen i rad slog besöksrekord på den här bloggen, DE NI! Haha 22 besökare totalt både igår och hittills idag. Kanske blir det slaget igen, vem vet? Men då kommer jag till själva grejen med det här inlägget; jag är ju sjukt nyfiken på vilka ni är som läser! Skriv ditt namn i en kommentar vettja så jag kan stilla min nyfikenhet lite grann, det behövs! Vill du däremot förbli anonym är det såklart helt okej, men har du inget emot att jag vet vem du är får du GÄRNA skriva vem du är! Höhö.

Aja, nu börjar klockan bli mycket och folk börjar göra sig redo för att krypa ner i sina sängar här hemma, dock inte Ogge som just kom ut ur duschen och dampade för att jag sitter vid hans dator, hehe. I alla fall ska jag nog börja fixa mig lite jag med. Har redan torkat bort sminket dock. Använde nya servetterna, sjukt mycket bättre än de andra jag använde förut. Aja, imorgon ska jag fixa bilderna från i fredags och jag slänger troligtvis upp något då! Hejdå så länge!

Tomorrow is never that far away. (Just nu bara 21 minuter.)

Förlåt om jag är osocial, men det är roligt att både blogga och ha dej här 8'D

BARA SÅ DU VEt KNASBOLL ♥



PS. exde

Alltså inte utgång som i gå ut på krogen/party eller då utan utgång bokstavligen. Emma och jag ska göra en 4:e april och gå någonstans i Hosjö och bara umgås lite! Det var längesen. Faktiskt tror jag sist var just 4:e april, haha! I alla fall så ska det bli kul, har inget annat att göra heller förutom att sitta här och vänta på att Idol ska börja vilket är om två timmar och det är ju bara drygt. Då kan man lika gärna gå ut och vara lite social av sig, det händer ju inte så ofta.

Idag var sista dagen på praoen också, tråkigt att komma tillbaka till skolan sen bara. Har haft grymt kul de här två veckorna, väldigt lärorikt och skönt att komma ifrån skolmiljön lite! Dessutom skönt att vi bara var 8 personer på två lärare, hoppas det blir lite så när jag börjar på gymnasiet också, en hel skolklass på 25-30 elever är inte min grej direkt. Men i alla fall så blir det ett enormt minus att börja skolan igen, funderar på att hoppa över det... Fast, nä. Ska inte äventyra mina betyg nu när jag väl är på gång att få behörighet till gymnasiet. Aja, nu ska jag inte börja snacka så mycket mer, ska dra på mig bättre kläder och sen dra ut.

Kanske skriver sen igen! Hejdå så länge :)

För er som brukar kolla på TV4 vet att citatet jag använder som rubrik är från AMF Pension's reklam om att skicka meddelanden som kommer fram om 20 år. Vet inte varför jag tog det, men jag kom inte på något bra på 46 minuter så det fick duga. Kände för att ta en lite mer känslosam rubrik idag, so you got one. *RANDOM*

Folket på Robinson har ingen mat, så ni vet det nu.

Vad ska jag berätta om idag då? Kan börja med att berätta vad vi gjorde igår på praoen kanske. Vi var nämligen på hela TVÅ studiebesök. På förmiddagen träffades vi vid Regementet och gick sen till Film I Dalarna's kontor där vi träffade en kvinna i 30-års åldern som heter Maria. Hon berättade massor om vad de gjorde där, bland annat att om man hade en idé eller ett halvfärdigt manus till en film så kunde man få hjälp med att 'rätta' manuset och bolla idéer med dem där. Sedan när man är klar med det kan man få låna kamerautrustning för att producera sin film. Låter som en vettig grej det dom håller på med i alla fall. De främjar verkligen produktionen av lokal- och amatörfilm här i länet, och det är bra. Man blir inte värsta Steven Speilberg på nolltid, man övar, och det är bra att det finns erfarna människor som finns till att stötta de som vill hålla på med det här tycker jag!

På eftermiddagen bar det av till Sveriges TeleVision, alltså SVT. Vi blev guidade av programledaren och reportern Karin Bökman (var det så hon heter? *minnesförlust*) som ofta är med som nyhetsuppläsare på SVT GävleDala. Vi fick gå runt och höra hur de arbetade där, vi fick även gå in i både kontrollrummet och i självaste studion! AWESOME! Lite roligt är att de har en spegel framför kameran som visar stödfraser om reportern skulle komma av sig. På så vis kan de fortsätta prata utan att slita blicken från kameran. Ganska smart idé faktiskt. Vi fick sedan gå runt på i stort sett hela redaktionen och höra olika yrkestitlars arbetsuppgifter där, bland annat redigerarnas, webbredaktörens, och dagens chefs typ. Hade lite svårt att stå stilla så länge som vi gjorde när dom berättade om det just då tyvärr. Men kul var det i alla fall! Sedan fick vi även se hur Teckennytt arbetade. De håller också till där i SVT-huset och sänder nyheter på teckenspråk över hela landet. Första gången jag såg en människa som pratade teckenspråk live tror jag faktiskt, höhö. Ballt var det i alla fall! Vi fick smakprov ur några av deras barnprogram också, lite gulligt sådär. De arbetade ganska avsides SVT, förvånansvårt nog. Jag visste inte ens att det fanns där, men det gjorde det och jag trodde de skulle jobba ganska mycket parallellt med varandra men det gjorde dom tydligen inte. Konstigt. Jaja, kul var det i alla fall att se!

I dag hade vi bara ett litet samlingsmöte på Arenan innan vi fick göra det vi skulle. Dock utan lärare så det blev ganska.. Låt säga oorganiserat. Väldigt. Vi skulle skriva färdigt våra papper inför morgondagens stadsvandring och skriva upp alla yrken som har med språk att göra. Jag gjorde ingenting men skrev en hel del yrken! Ungefär 22 stycken för att vara exakt. (HAHA) Sen gick jag och Åsa till Hemköp på lunchen och köpte fyra Eldorado-youghurtar för 7.50;- och satt och åt på bänkarna utanför kassorna, gott! Fast det var jordgubbsbitar i *SPYA* inte gott. Men det gick ner i alla fall. Och lite roligt var det ^^. Efter lunch begav vi oss till Kristine kyrka och gick in där. Det var första gången jag var inne i någon annan kyrka än Hosjö kapell, och jag måste säga att Kristine var ENORM! Hosjö kanske är en knapp tredjedel av den kyrkan, shit asså. Blev lite häpen där och jag tror Åsa, Linnea och Beate säg det på mig. Stod och gapade och stirrade upp i takets interiör jättelänge. Jättefin är kyrkan! Dalablå stolar<3 haha! Gillas. Sen gick vi till biblioteket och jag lånade en bok som jag tänkte jag skulle börja läsa på. Har inte läst något annat än skolböcker och tidningar sen förra hösten tror jag, om ens då.

Möte hade jag idag också efter praoen, eller vid halv fyra. Träffade fritidskonsulenten Åsa Högstedt på Habiliteringen som gjorde en 'fritisintervju'. Det gick ganska fort och med mig hem hade jag möjligheten att vara med på en speciell tjejgrupp torsdag nästa vecka vilken jag tänkte gå på och en tid på ett gym ledd av sjukgymnaster fredag samma vecka. Ska bli najs att se vad det kan bli av, den där tjejgruppen kan bli jättebra tror jag, komma ut och träffa lite andra tjejer och kanske knyta lite kontakter. Ser fram emot det lite! Höhö. Men som jag alltid säger; vi får se vad det kan bli av det. Hoppas i alla fall att det blir bra =)

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Hmm... Jo! Jag kan berätta att jag kunde sova utan Atarax inatt, men jag har en teori om att den jag tagit kvällen innan fortfarande satt i lite, men jag vet inte. Det är bara en teori. Hoppas att jag får sova lite inatt också, så jag orkar med att gå runt på stan imorgon. Aja, vi får hoppas på det bästa!

Hoppas ni som läser har det bra och kan sova!

Rubriken är helt random, så ni vet. Det är inte meningen att ni ska fatta vad jag snackar om. Då har vi det överstökat. Inatt ska jag testa sova utan Atarax som jag tagit två kvällar i rad för att få en blund. Well, första morgonen är jag knappt medveten om vad jag gjorde och i morse.. Låt säga att det var ungefär samma fast mindre intensivt första timmarna men det höll sin intensitet längre istället. Jag föredrar nog morgon nummer ett om jag får välja. Men helst ska man ju bara kunna sova som jag nu lyckats med ungefär hela sommaren och hösten. Senaste, låt säga månaden har jag helt enkelt saknat förmågan att kunna somna, sova hela natten och vakna när det är menat så. Hoppas Christer är snäll mot mig och skriver ut något. Jag vet att jag har tjatat om det nu men jag kan inte vänta på att få tillbaka min sömn. Jag är inte understimulerad för jag går massor varje dag så det kan definitivt inte bero på det. Jag har bara ovanligt mycket som cirkulerar i mina tankar och jag känner mig inte ett dugg trött även om jag borde vara det. Jag hoppas i alla fall jag kan få något, typ Theralen eller nåt. Haha dom pillrens färg är ju så najs, chockrosa verkligen. Josefin som var inlagd när jag var det tog såna och jag blev alltid så full i flin när hon skulle ta dom så hon blev distraherad haha! Det var lite roligt faktiskt. Eller Zopiklon/Imovane (bokstavligen same shit, different names..) även om de smakar rövhål. Aja, längtar till 2:a december helt klart.

Imorgon efter praoen ska jag med mina föräldrar åka upp till HAB och träffa fritidskonsulenten Åsa där. Det ser jag också fram emot lite grann, men jag undrar verkligen vad hon faktiskt kan hjälpa till med. Hitta på saker att göra? Visst, men jag har knappt tid att duscha som jag ska så hur ska det gå till? Skulle hellre vilja träffa arbetsterapeuten och få till ett vettigt schema. Men men, man får inte alltid som man vill här i livet. Då hade jag för det första inte valt att överhuvudtaget vara i behov av kontakt med varken landsting eller kommun på grund av ett funktionshinder. Visserligen har jag ju ingen kontakt med kommunen men jag tror det är lite på gång faktiskt, mamma och pappa verkar vara mer entusiastiska till det här med kontaktperson än vad jag är. Jag tycker det mest skulle bli jobbigt om det inte är någon jag redan vet vem det är.

Jonas skulle bli helt perfekt egentligen. Våra diskussioner som alltid spårade ur, saknar det lite. Han var verkligen som en jämnårig vän även om han är 20 år äldre än mig. Han skulle bli perfekt, men jag vet inte vad mamma och pappa och framför allt BUP och kommunen säger om det, haha. Lite fail samtidigt som det skulle kunna bli helt awesome. Haha åh, flashbacks från avdelningen nu. När vi spelade kort som galningar varje vaken timme på dagen med Björn och Jonas, bordet med Elin, Karin och Eleonore. Undrar hur det gick för Eleonore, har ingen kontakt med henne nu, ångrar faktiskt lite att jag inte bad om ett telefonnummer eller något av henne, jag menar jag vet knappt om hon lever. Vilket jag verkligen hoppas hon gör, hon ville ingen något illa och var verkligen hur snäll som helst! En person jag definitivt skulle kunna tänka mig att umgås med, men som sagt, jag har ju ingen kontakt nu.

Jag saknar de personer jag träffade där som jag fortfarande har kontakt med också, som Elin P, Elin H och Karin. Vet inte om ni läser det här, men jag saknar er verkligen och vill jättegärna träffa er igen! Elin P träffade jag ju på Kupolen när jag var på permission och hon var utskriven, men det är ändå länge sen ju! Elin H har jag inte träffat sedan hon blev utskriven, men Karin har jag ju träffat! Det var verkligen awesome, och jag hoppas det blir igen snart! Jag saknar er verkligen, saknar även den tid då vi sov under samma tak. Träffade ju fler ungdomar där som jag inte har så mycket kontakt med, däribland flera äldre killar några mer tjejer och en jättegullig liten pojke som bakade en rulltårta till mig! Haha, ascharmig var han. Fast han verkade vara väldigt - VÄLDIGT - bråkig när inte jag var i närheten. Som när jag kom tillbaka från en dagpermission var alla skyltar utanför folk dörrar ni vet? Alla dom hade han sprungit och plockat ner och samlat ihop i en hög. Eller om det var personalen som samlat ihop dem, det vet jag inte. Men han skötte sig när han var nära mig i alla fall haha!

Nu ska jag sluta skriva om massa saker som inte ni läsare vet alla detaljer om. Vet inte vilket jag ska spara och vilket jag ska sålla bort, därför ni får det lite bitvis och osammanhängande.

Det var det jag hade i skallen för ikväll! Nu ska pappa gå ut med August och jag ska börja borsta tänderna och krypa ner i min varma (hoppas jag?!?!) säng. Så ja, finns det något mer att tillägga? Nä, godnatt alla folk! Be aware of my maniaction (<--- eget ord, Copyright) tomorrow!

Eller, det beror på.

Jag och Lovisa sitter just nu och diskuterar ett ord. "Nostalgi". Egentligen betyder det trånsjuka och extrem längtan tillbaka. Soldater under Amerikanska inbördeskriget ansågs lida av nostalgi för deras starka hemlängtan. Aja, orkar inte sitta och diskutera om det nu. Men kan bli ett framtida ämne att just blogga om, ord man använder dagligen fast som betyder helt annat om man ser till ett lexikon. Ungefär som anglicismer, fast svenska. Haha, blev lite komplicerat där.
Måste även passa på att stoppa in ett lite härligt citat jag hittade på das ljuvliga Internet: "Nostalgi och dess motsats: nostalgiinsufficiens eller masochistisk minnesdeformation, att bara minnas de dåliga stunderna, allt det man ogillade. Lika förvanskande som nostalgins förskönande minne."

Måste även passa på och säga att jag hade hela 18 besökare igår! Det är fan rekord tror jag, haha. Egentligen fattar jag inte varför så många väljer att återkomma till min blogg, jag tycker ju själv att jag bara skriver nonsens (massor av exempel i stycket ovan, till exempel) och massa random som mina nervceller lyckas omvandla till nervimpulser som stimulerar musklerna i mina fingrar som i sin tur formar dem till ord på tangentbordet. Ser du? Ännu ett exempel. Ibland är intresset för det komplicerade bara för mycket. Vissa skrattar mest åt mina vad jag anser välvalda och komplicerade meningsbyggnader men jag tar dem på stort allvar. Det händer att människor glömmer att besvara en fråga för att den är komplicerad, DET gör mig lite nedstämd haha. Fjolligt kanske, men det är en grej som folk kanske uppfattar som oseriöst när det inte är menat så. Därför vill jag komma högre upp i utbildningsstegen där jag får chansen att använda mina kunskaper på ett bättre sätt än bara lagring. Längtar tills jag får börja på läkarlinjen, iih! Fan va kul. Hoppas jag har kvar bloggen då med, skulle vara kul att kunna titta tillbaka till nu även om 5-6-7 år. Fast jag har räknat ut att jag hinner bli 29 innan jag har gjort klart min ST-tjänst. Fast dock tror jag att jag behöver räkna om, har fått lite djupare information nu och den informationen behöver vara med för att en korrekt uträkning skall kunna klassas som en vedertagen sanning, och jaaa jag ÄLSKAR att använda många och krångliga ord i en och samma mening.

Det är vad detta inlägg har handlat om.

Mja, mer random rubrik får ni (kanske inte alls) leta efter. Nu räddade pappa just mitt liv när han oxiderade sin hemska fis med hjälp av en (knappt) brinnande tändsticka. Nej jag vet inte vad jag skriver om nu, var några timmar sen jag tog en Atarax så jag ska kunna sova något inatt. Längtar till 2:a december när jag ska träffa läkar-Christer igen. Jag är inte för mediciner alls, men just när det gäller sömn är de faktiskt bra att ha. Iallafall om man använder dem enligt ordination.

Jag är verkligen sjukt trött och jag borde egentligen sova nu. Ska bara berätta att jag borde komma i gång igen med dagliga promenader, sen ska jag gå och tvätta bort smink och borsta tänderna. Alltså; jag borde komma i gång igen med dagliga promenader. Då var det sagt, godnatt!

Jag har alltid hatat söndagar, inte bara för att det är skola/annat dagen efter utan också för att det verkar vara då det går som sämst. Men denna dagen var ungefär lika tills en viss människa skrev på msn.

Sitter och lyssnar på den låten nu med The Offspring. Rätt bra låt, lite tempo i den och gitarristen är grym! Fast nu spelar jag The Rocket Summer's låt Do You Feel, den är nästan bättre. Eller den är på ett helt annat vis, den är lite mer.. Låt säga poppig, så jag låter vilken låt som är bäst vara osagt. Eller den är inte poppig heller, utan bara mindre punkig som Kids Aren't Alright är. Så ska det vara! Slänger upp en video med Simple Plan's låt "No Love" bara för att den är sjukt bra. Du hittar den sist i inlägget orkar inte leta fram koderna nu. Eller nej jag orkar inte, är du intresserad kan du söka själv. 

Iallafall idag är en dag då jag inte orkat göra något alls. Ändå fick jag lite kickar så jag hängde med och handlade med pappa och ut och gå med mamma. Vilket jag ångrade att jag gick med på så fort jag kom utanför dörren i stort sett. Men vad gör man? Det är bara att följa med och se glad ut. Men jag orkar inte spela glad längre. Blir fan bara mer och mer deprimerad för varenda dagjävel som går jag jag blir bara så jävlans arg. Så fruktansvärt arg så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, seriöst. Orkar inte med för mycket tempo i musiken heller, så jag sitter och spelar Coldplay, haha. Lite Kent också kanske. Med risk för ett emotional breakdown och oroliga föräldrar. Äsch, kanske drar på både In Flames och masken. Jag vet inte. Jag orkar inte tänka. Orkar inte lägga mig heller, vet att jag inte kommer kunna sova ändå, så vad är meningen? Sover jättedåligt numera och helst skulle jag inte äta något heller, blir så vidrigt äcklad så fort jag ser mat, det påminner mig om hur jag ser ut; som en fet skabb-räv. Jag vill bara spy efter jag ätit eller druckit någonting, USCH. Men detta kan jag inte berätta för någon, mor och far skulle säkert hålla ännu mer koll på mig då och Petra vet jag inte vad hon skulle göra. Ringa hem kanske. Men vem orkar bry sig?

Jag vet inte heller om jag vågar säga sanningen på tisdag när jag ska till BUP heller. "Hur mår du idag då Fanny?" Vad ska jag svara? Ska jag behöva använda min standard-svar eller ska jag säga som det är? "Asdåligt." Jag vet inte riktigt, vet inte hur hon kommer reagera. Helene skulle bara pratat om det en stund och struntat i det sen, men Petra vet jag inte riktigt. Hade det inte varit för att jag skulle vara med Ida när hon tatuerade foten efteråt hade hon kallat till akutsamtal när jag berättade om att jag kände mig förföljd och bevakad och hade såna fruktansvärda tankar av Flouxetinet när jag åt det. Men jag vet inte hur hon skulle reagera på ett sådant svar. Petra är lite mer oförutsägbar. Även om jag har haft kontakt med henne sen den 12:e juni så vågar jag fortfarande inte säga allt till henne. Men det kunde jag inte till Helene heller efter ett år, så det är väl inte jättekonstigt egentligen, haha.

Just nu önskar jag bara att jag kunde få låsa in mig på typ en skoltoalett i några veckor. Bara leva på vatten och med rakblad som enda sysselsättning. Slippa alla människor, slippa se och uppleva så mycket som man faktiskt gör varje dag. En film kan numera göra mig stressad och virrig och idag när jag var med pappa och handlade höll jag på att gå vilse fastän jag gick alldeles efter pappa och är på Willy's väldigt ofta. Kändes jätteknäppt. Blir helt virrig av allt runtom mig och mitt rum är ostädat = kaos. Inte bara i själva rummet utan även i min skalle. Hemskt. Nu är det lite tvärtom hur det har varit nu ett tag; förut har det varit rörigt runtom och tomt i mitt huvud. Nu är det mitt huvud som det är kaos i och lugnt runtom. Skrämmande tomt emellanåt. Med undantaget för mitt extremt stökiga rum då.

Jag sitter och sminkar mig för att slippa se så skabbig ut, haha. Så illa är det att jag väljer att börja sminka mig klockan elva minuter över elva på kvällen. Ena ögat fuckade så det blev skitfult. Men hela jag är ju ful så det kvittar väl. Usch. Vet inte vad mer jag ska skriva. Antar att jag bara har en sak kvar att säga:

The Kids Aren't Alright.

Jag saknar året 2009 på ett sätt, men inte på ett annat. Jag saknar människorna, gemenskapen. För att inte tala om min kropp jag hade, speciellt på sommaren. Saknar det verkligen, jag var en del av något, jag var någon. En människa som människor såg. Kanske ingen de stannade och tittade efter, viskade och och pekade på, men jag var någon. Jag var delaktig i ett sammanhang, vilket jag knappast är nu. Endast den sommaren har jag känt så, att vara en del av någonting. Inte under tidiga skoltiden, inte innan, inte efter den sommaren. Jag saknar det.

Något jag däremot inte saknar är just vem jag var; en förvirrad flicka i tidiga tonåren. Det är jag visserligen fortfarande till stor del, men jag är över ett år äldre nu, det är stor skillnad. Då var jag så lyckligt ovetande, men samtidigt är det skönt att ha ett svar varför jag har mått så dåligt och varför jag alltid varit som jag varit. Då visste jag inte allt jag vet idag. På ett sätt var det skönt, men samtidigt behövdes nog den kängan i huvudet.

Detta skrev jag alltså igår, men jag hann inte skriva färdigt då. Pappa fick sån jävla brådis att gå och lägga sig. Iallafall, vad jag menade med rubriken är (för mig) ganska svårt att förstå. Mamma och pappa påstår att de måste lära känna mig på nytt, som om jag blivit en ny människa. De säger att de måste lära känna mig på nytt, lära känna hur jag fungerar - för att jag fått en diagnos? Visst har det kommit fram massor av saker för dem som alltid varit självklara för mig, men jag är ändå samma människa. En mer korrekt formulering på det skulle vara att de får lära känna mig ytterligare efter den information de erhållit på senare tid, inte lära känna mig på nytt. Känns som om de ser mig som en aspie nu och inte som en människa. Jag är en person med Aspergers syndrom, jag är inte Aspergers syndrom. Det är en väldigt stor skillnad.

Jag är så fruktansvärt arg just nu. Arg för att många människor är idiotiska, arg för att allt är så annorlunda, arg för att jag inte vet vad jag ska göra annars när det blir såhär. Arg på pappa. Mamma är nämligen i Borlänge hos sin kusin, Ogge är hos Anka och Ida är ju utomlands. Alltså är det jag och pappa hemma, mysigt? Nej. För vet ni vad? Han gör som han alltid gör; intar horisontal-läge i soffan och snarkar ljudligt klockan 20:00. Jag blir så fruktansvärt arg och frustrerad så jag nästan blir tårögd och sticker in hit. Detta är min undanflykt, min frizon. Så även badrummet tillsammans med ett rakblad. Det gör mig ännu argare, varför kan jag inte reagera på annat sätt? Varför blir jag så fruktansvärt arg för en sån liten vardagsgrej från första början? Är jag på väg att bli så som jag var förra hösten igen? Med en ständigt skiftande energinivå och nästan brutala humörförändringar hela tiden? Jag fattar inte hur det kan bli så och jag svarade inte heller på mediciner för bipolaritet. Jag förstår inte. Jag förstår ingenting, känner mig helt förvirrad.

Sedan i våras när jag var inlagd och i kontakt med mobila teamet så har jag inte fått någon hyperattack. Men nu har det satt igång igen, men jag känner mig fortfarande till och från lika deprimerad som jag var bara dagar efter att jag vaknat. Men jag behöver knappt sova nu, det är den största skillnaden. Jag behöver varken sova eller äta. Jag känner mig piggare om jag inte ätit eller sovit bra. Dock kan jag verkligen inte tänka på samma sak någon längre stund. Jag var till biblioteket idag efter att jag och Linnéa varit till Intersport och intervjuat Hannah och det gick verkligen inte. Fick lov att hoppa tillbaka 27 gånger och läsa om vilket ändå resulterade i att jag gav upp och bytte bok. Tillslut gick jag ut, pallade inte sitta där. Var sjukt rastlös och att då sitta i en tyst och stilla miljö är inte direkt bra då. Men när jag sen kom hem blev jag sjukt trött och ville bara stänga in mig och slippa all yttre stimulans ett tag. Så jag la mig på soffan och chillade lite, sen blev jag pigg igen och sen arg och sen vet ni varför min skalle halvt kollapsade där. Känner att det här inlägget blev väldigt sammanhängande. HAHA inte alls!

Jag tror jag kryper ur skinnet strax, ska bara ut och springa en halvmil brb.

Idag fick jag ett brev från kommunen. Eller egentligen inte jag, utan mina målsmän. Jag blev lite förvånad först när jag tog posten och såg det stora brevet. Trodde det var något roligt, men det var bara ett åtgärdsprogram/en omformulerad kopia från anteckningar från EVK:n. Inget roligt med det.

Iallafall så hade vi en retorikkurs idag med en högskole-föreläsare vid namn Gisela Vilhelmsdotter, hon var jätteduktig verkligen, men att sitta i en obekväm stol och lyssna på en lite äldre människa i två timmar. Det var lite påfrestande, men det gick väl det med!

EDIT: Skrev detta stycket igår, men det blev aldrig publicerat, konstigt nog. Eller alltså inlägget hade varken rubrik eller en riktig avslutning och jag tror heller inte det var menat just då att bli publicerat, men det fanns iallafall kvar. Så jag tog med det nu.

Såg just på ett program på TV jag faktiskt gillar. Kan låta fånigt men jag gillar faktiskt "Berg flyttar in". Tycker det är intressanta personer som Carina åker hem till. Nyss var hon "hemma" hos T(h)orsten Flink till exempel. Pappa sa innan programmet "haha, han som är så konstig!" - men han är väl inte konstigare än vilken annan konstnärs själ som helst. Visst hade han väl sina stunder, men det har alla har jag märkt på senare tid. Ett program jag däremot inte förstår mig på är "Bonde söker fru", är de där för att de verkligen tycker om deras utvalda bönder eller vill dom bara vara med i TV? Och att försöka hitta kärleken på det sättet... Det skulle jag vilja kalla patetiskt.

Jag har upptäckt att min lugg är litet gul. Inte vackert. Hoppas det inte gör något om jag lånar lite utav min systers silverschampo. Hon sa förut att jag fick ta av det och det borde väl gälla även nu när hon är borta? Jag har nämligen inte använt något sen hon gav mig tillstånd och nu är hon på andra sidan Jorden. Där tänkte jag låta lite begåvad och säga Ekvatorn eller meridianen, men tittar man på våra kartor ligger inte Thailand på andra sidan av någon av de nämnda gränserna. Så mitt försök att låta smart här misslyckades. FAiL!

Idag på PRAO:n fick vi träffa Falu Kurirens fotograf Lars Dafgård och Södra Dalarnas tidnings reporter Louise något. Det märktes verkligen i deras historier hur de verkligen brinner för sina yrken och uppdrag och lite kul var det att träffa en så pass 'stor' fotograf som Lars Dafgård. Jag menar det är han som fotar alla riktigt stora uppdrag och events. Det är alltid han som är först på plats. Hade jag inte haft ett existerande intresse för medicin skulle jag definitivt inte givit upp drömmen om att flytta till Sundsvall och gå Hantverk-Foto där på gymnasiet! Låter som ett riktigt spännande arbete som båda har faktiskt. Inte så pjåkigt att åka runt och göra reportage och skriva långa artiklar heller. Låter riktigt intressant och jag har beundrat Lars bilder länge nu och jag har fått träffa honom! Lite utav en lokal dröm som gått i uppfyllelse, höhö ^^.

Hur är det då med lilla Fannii? Jo jag stör mig något extremt på att pappa FORTFARANDE sover i mitt rum. Han sa nämligen att han skulle gå ut med August nu och sen skulle vi sova. Kul typ. Eller inte. Visst behöver jag all sömn jag kan få, men kom igen... Jag gillar regler och scheman. Men inte restriktioner av detta slaget, det korsar min oritade gräns jag har. Något mer jag stör mig på är att alla ord jag skriver blir rött understrukna. Grymt irriterande! De är inte felstavade heller och det aktuella språket är svenska så det är inget sånt fel heller.

Men inget utav dessa saker beskriver ens något vidare om hur jag mår, vilket egentligen inte var avsiktligt - det var bara mer allmänt. Min energinivå skiftar ständigt, mycket intryck att ta in, har inte träffat en människa jag känner mig bekväm med på snart två veckor. Listan kan bli lång över negativa saker i min situation. Just människor är viktigt ändå, att vara med de som inte dömer mig, de som vet. Det är en lättnad bara det. Slutsats; inte så gr8 som det en gång varit, men inte heller så dåligt det faktiskt har varit en gång. Ska vara glad över det åtminstone. Det finns värre saker, det gör det.

Vad tycker ni om headern? Jag funderar på att ta bort "-och livet med aspergers syndrom", men jag vet inte. I need your help folks! All kritik mottages tacksamt. Tills dess att ni säger vad ni tycker får den vara kvar. För nu ska jag gå och sova! Eller pappa vill sova, så I guess I have to go to. Hoppas jag kan få lite mer sömn inatt.

Idag var då dag ett av tio på min Sverige-unika PRAO-plats som utforskare av språket som verktyg. Jag måste vara ärlig och säga att det var väldigt blandat det där. Har inte skitbra kontakt med nån av de andra i gruppen, alltså har jag inte lärt mig deras sätt ännu. Hade det varit med Lovisa, Sara och Linnea hade det varit mycket lättare att följa själva uppgifterna, för dom kan jag redan så att säga. Det är det jobbigaste med att hamna i en ny grupp. För mig tar det ett ganska bra tag innan jag blivit van med en ny människa och det tar ännu längre tid för mig att förstå när denne är ironisk eller seriös och så vidare. Därför har jag hela livet varit extremt blyg inför nya människor men när jag väl känner dem kan jag bli hur vild och galen som helst - då kan jag verkligen släppa loss!

Anyway, vi fick schemat för de två veckorna idag. Vi slutar 3 alla dagar, yäy. Inte alls. Men det var inte det jag ville säga! Vad jag tänkte säga är att på fredag ska vi ut och göra bildspel och typ reportage om andra som är ute på hederlig PRAO. Jag och Linnéa N tänkte då gå upp till Hannah som arbetar på Intersport och det roliga är att man får ta med sig kamera och plåta själv. WOHO! Första gången någon bett mig fota typ. Men det ska bli askul hihi :D (OBS! Tillägnar det lilla happy-momentet en fet smilis. DERU!)

Imorn ska jag till BUP och träffa Petra igen. Ska nog ta och tala om för henne att jag skulle vilja boka in ett möte med Christer (läkare) snart igen. Det blir allt oftare jag inte kan sova och ligger vaken till 2-3, sover oroligt och vaknar tidigt. Helt enkelt väldigt mycket sämre sömn. Men jag kan inte förstå vad det är för fel på mig egentligen. Jag är inte alls lika energilös nu som förut, nu är jag liksom hyper. Fast deprimerad mestadels av tiden ändå. Så jag har en teori om detta. Antingen är det depressionen som gör sig påmind och jag blir övertrött av att jag inte sover (vilket skulle kunna vara troligt) eller så är jag tillbaka där jag var när jag fick 3 olika sorters antiepileptika när Christer trodde att jag hade Bipolär sjukdom. (Vilket inte var fallet.) Äsch, vet inte vilken slutsats jag ska dra av detta. Visst vet dom inte hela sanningen, men de kommer inte få den heller. Hur mycket de än vill det.

Britta Grenås sa någonting när jag var där förut med mamma, pappa och Petra när jag sa att jag knappt sov. Hon sa något om att man kunde få Melatonin för att sova. Det var tydligen vanligt för människor med samma diagnos som jag. Jag kollade iallafall upp det lite och det är tydligen ett hormon som reglerar dygnsrytmen. (och brunstighet hos djur xD) Men vi får se om det kan bli något möte med Christer-Pister eller inte. Jag menar utan honom får jag ju ingenting utskrivet. Men med tanke på vad jag gjorde så är det ett under att både han och Mia vågade skriva ut Fluoxetinet, Risperdalen och Ataraxen åt mig. Får vara glad över att jag inte fullföljde någon utav de flertalet impulser jag fick medan de fanns i huset.

Nu sitter jag och lyssnar på Linkin Parks album Minutes to Midnight. Helt underbar platta enligt mig. Får även massor av tips från en viss Julia som har sjukt bra musiksmak! Besök hennes blogg [HÄR!] Sjukt cool brud det där ^^.

Funderar på att sätta lösenord på denna bloggen. Trodde inte jag skulle behöva göra det, men nu har jag jag funderat det. Orsak? Mamma läser alltför ofta. Vill inte att hon ska få insyn i vad jag sysslar med. Jag vill inte att hon ska få reda på att jag gått ner 7 kilo eller att jag är deprimerad som fan. Det angår inte henne. Egentligen inte er få som läser heller, men det är ert val att dras med det jag skriver här. Äsch får se.

Igår var jag hemma hos Robin och glodde på film med honom om och Chrille. Det var skoj! Vi såg totalt; 8 Mile, The Expandebles och The Other Guys. Skjut bra filmer! Alla är värda att ses definitivt! 8 Mile är så grym, fan va dom blir knäckta i slutet, haha!

Imorgon ska jag ut på prao också, jippi-kay-yey. Inte alls. Men hellre göra något om dagarna än att sitta hemma och inte ha ett piss att göra. Så på det viset ska det bli skönt, men lite jobbigt att vi får schemat för de två veckorna först imorgon. Det suger, jag vill ju kunna planera!

Varför jag inte gillar lov kan också få sig en liten förklaring här på bloggen. Mamma tror jämt att vi vill göra något och vill planera in någon dag när vi ska åka nånstans och handla kläder eller något dylikt, men pappa jobbar och kommer inte med några raka svar att han kan vara ledig då eller då så då blir mamma irriterad på pappa för att han inte tar ledigt så vi kan åka. Då blir mamma lack på pappa och låter alla i huset veta det, bara för att vi barn ska få göra något. Alltså är det vårat fel att de bråkar för att pappa inte kan svara ordentligt. Alltså slutar det med bråk och att det inte händer något ändå. Har du större insikt i varför jag hatar lov nu? Det är inte bara för att mina få rutiner blir som bortblåsta utan även att det blir kaos människorna emellan. Det = kaos i mitt huvud och man blir extremt glad. Jag är sjukt lättpåverkad av det som händer runtom mig, sån är jag. Och jag kommer troligtvis förbli sån.

Eftersom jag inte skrivit på ett tag kan jag berätta att jag haft mötet med Therese från soc och varit på första mötet på Habiliteringen nu. Jag ska få träffa en arbetsterapeut på HAB när hon har tid (troligtvis om typ 3-4 månader......) och en fritidskonsulent (rolig yrkestitel!). Arbetsterapeuten ska tydligen kunna hjälpa till med att få ordning och struktur på saker och ting, typ som att lägga scheman och så. Hon skulle tydligen också kanske kunna hjälpa mig med min extremt dåliga tidsuppfattning. Får se hur det blir med det. Fritidskonsulenten ska intervjua mig när även hon har tid (ingen aning om när) och utifrån det hjälpa till att hitta på grejer jag kan göra om dagarna. Har ingen aning om vad det skulle kunna hjälpa mig med men I'd give it a try.

Therese från soc hade väl inte så jättemycket att komma med, skulle väl vara en kontaktperson då som man kunde umgås lite med. Visst har jag väl vänner, men det är inte ofta jag ser röken av dem utanför skolan. Jag tror att mina vänner är för olika mig helt enkelt. Jag menar, jag skulle inte gärna vilja följa med ut och röja en kväll och jag tror inte att ni skulle vilja sitta hemma och rita 500 kvadratmillimetrar en kväll. Vi är nog för olika. Men samtidigt vet jag inte om det ska kunna bli något bra av det, jag är ju så kräsen av mig och gillar inte nya människor, hur ska då en helt främmande vuxen människa kunna agera vän? Vet inte. Och jag känner inte många myndiga människor som jag tror skulle vilja ställa upp. Skulle väl kunna vara Jonas från 68:an då, han och jag kom varann ganska nära när jag var inlagd, vi hade en del väldigt intressanta diskussioner och så, men är det rätt? Jag vet inte. Äsch, får tänka på det nån annan gång.

>Vad kan jag mer berätta? Hm... Jag skippar nog lösenordet, ska hon inkräkta på mitt område får hon väl se sanningen i vitögat. Det är hennes val att läsa, precis som erat.

Nu är jag tillbaka, likaså datorn! Ska försöka bli bättre på att blogga nu till hösten faktiskt, och ny design är ett måste ungefär... NU.