Sitter och lyssnar på den låten nu med The Offspring. Rätt bra låt, lite tempo i den och gitarristen är grym! Fast nu spelar jag The Rocket Summer's låt Do You Feel, den är nästan bättre. Eller den är på ett helt annat vis, den är lite mer.. Låt säga poppig, så jag låter vilken låt som är bäst vara osagt. Eller den är inte poppig heller, utan bara mindre punkig som Kids Aren't Alright är. Så ska det vara! Slänger upp en video med Simple Plan's låt "No Love" bara för att den är sjukt bra. Du hittar den sist i inlägget orkar inte leta fram koderna nu. Eller nej jag orkar inte, är du intresserad kan du söka själv. 

Iallafall idag är en dag då jag inte orkat göra något alls. Ändå fick jag lite kickar så jag hängde med och handlade med pappa och ut och gå med mamma. Vilket jag ångrade att jag gick med på så fort jag kom utanför dörren i stort sett. Men vad gör man? Det är bara att följa med och se glad ut. Men jag orkar inte spela glad längre. Blir fan bara mer och mer deprimerad för varenda dagjävel som går jag jag blir bara så jävlans arg. Så fruktansvärt arg så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, seriöst. Orkar inte med för mycket tempo i musiken heller, så jag sitter och spelar Coldplay, haha. Lite Kent också kanske. Med risk för ett emotional breakdown och oroliga föräldrar. Äsch, kanske drar på både In Flames och masken. Jag vet inte. Jag orkar inte tänka. Orkar inte lägga mig heller, vet att jag inte kommer kunna sova ändå, så vad är meningen? Sover jättedåligt numera och helst skulle jag inte äta något heller, blir så vidrigt äcklad så fort jag ser mat, det påminner mig om hur jag ser ut; som en fet skabb-räv. Jag vill bara spy efter jag ätit eller druckit någonting, USCH. Men detta kan jag inte berätta för någon, mor och far skulle säkert hålla ännu mer koll på mig då och Petra vet jag inte vad hon skulle göra. Ringa hem kanske. Men vem orkar bry sig?

Jag vet inte heller om jag vågar säga sanningen på tisdag när jag ska till BUP heller. "Hur mår du idag då Fanny?" Vad ska jag svara? Ska jag behöva använda min standard-svar eller ska jag säga som det är? "Asdåligt." Jag vet inte riktigt, vet inte hur hon kommer reagera. Helene skulle bara pratat om det en stund och struntat i det sen, men Petra vet jag inte riktigt. Hade det inte varit för att jag skulle vara med Ida när hon tatuerade foten efteråt hade hon kallat till akutsamtal när jag berättade om att jag kände mig förföljd och bevakad och hade såna fruktansvärda tankar av Flouxetinet när jag åt det. Men jag vet inte hur hon skulle reagera på ett sådant svar. Petra är lite mer oförutsägbar. Även om jag har haft kontakt med henne sen den 12:e juni så vågar jag fortfarande inte säga allt till henne. Men det kunde jag inte till Helene heller efter ett år, så det är väl inte jättekonstigt egentligen, haha.

Just nu önskar jag bara att jag kunde få låsa in mig på typ en skoltoalett i några veckor. Bara leva på vatten och med rakblad som enda sysselsättning. Slippa alla människor, slippa se och uppleva så mycket som man faktiskt gör varje dag. En film kan numera göra mig stressad och virrig och idag när jag var med pappa och handlade höll jag på att gå vilse fastän jag gick alldeles efter pappa och är på Willy's väldigt ofta. Kändes jätteknäppt. Blir helt virrig av allt runtom mig och mitt rum är ostädat = kaos. Inte bara i själva rummet utan även i min skalle. Hemskt. Nu är det lite tvärtom hur det har varit nu ett tag; förut har det varit rörigt runtom och tomt i mitt huvud. Nu är det mitt huvud som det är kaos i och lugnt runtom. Skrämmande tomt emellanåt. Med undantaget för mitt extremt stökiga rum då.

Jag sitter och sminkar mig för att slippa se så skabbig ut, haha. Så illa är det att jag väljer att börja sminka mig klockan elva minuter över elva på kvällen. Ena ögat fuckade så det blev skitfult. Men hela jag är ju ful så det kvittar väl. Usch. Vet inte vad mer jag ska skriva. Antar att jag bara har en sak kvar att säga:

The Kids Aren't Alright.