- welkerphotography

Jag fick något ryck och kikade på bloggen av någon anledning, jag brukar inte göra det men jag gjorde det för en stund sen och insåg att jag haft samma header ganska länge så jag öppnade Photoshop och gjorde en ny lite snabbt. Jag tänkte: "jag kör på svartvitt nu ett tag." Jag testade först med lite tunnare borders och svarta hörn i själva headern, men det failade så jag tog bort hörnen och fixade bredare borders igen, tyckte det blev helt okej!

Eller vad tycker ni? Ge mig konstruktiv kritik!

Tänkte jag skulle uppdatera lite bara för sakens skull. Eh, ja. Vafan ska jag skriva? Trött som fan, men har inte tagit någon Propavan (måste spara på dom) och jag vet att jag inte kommer kunna somna. Så what's the point? Petra på BUP tycker att jag ska börja med avslappningsövningar både för att kunna sova bättre och mot stress/ångest/liknande men ja, så var det ju så att det är lilla jag vi snackar om. Om jag överhuvudtaget ska kunna börja slappna av måste jag bli av med ett helt livs stressknutar i ryggen och axlarna, SEN kan vi börja påtala sånt. Men ja, mission impossible - fast utan någon Tom Cruise som kan fixa det.

På tisdagens samtal började vi även snacka om hur det är på skolan nu också. Berättade lite blahablaha ointressant stress+folk=kaos. Det vanliga. Tydligen hade hon missat den gång jag berättat att jag ibland (läs ofta) hellre går ute även om det är 30 minusgrader för att jag är rädd för att göra bort mig i korridorerna osv. Då helt out of the blue kom hon och sa att det lät som en social fobi (så är det inte). Men efter en vidare diskussion så verkade hon fatta hur jävlig Hälsinggården faktiskt är, så den rädslan jag har för korridorerna är väl väldigt rimlig egentligen. Massa skitsnack om allt och alla från 8-4 inom skolans väggar, inte sådär jättenajs kanske. Har ju fan hört rykten om min egen bror, såna saker vill man inte höra om någon (kanske om de man inte gillar, men det är en annan sak) speciellt inte sin egen bror. Plus att tappa en tallrik->alla hör=applåder inte heller är riktigt min grej. Att stå i centrum är inte riktigt min grej.

Jag fattar inte hur någon skulle vilja stå i händelsernas epicentrum hela tiden. Det tar ju sån enorm energi. Bara att vistas i ett rum med folk som pratar, vickar på stolar som knakar, skriver, vänder blad, en lärare som ska försöka ha en genomgång, någon som kommer eller går mitt i lektionen. Lyckat att ens försöka hänga med i vad som sägs. Fatta då att stå och vara delaktig i en konversation mitt i allt. För mig skulle inte det vara möjligt ens.

Märkte nu att klockan hunnit bli mycket, jag och Ida tog en kopp te så där försvann väl en halvtimme också, så jag ska börja avsluta detta nu och krypa till sängs. Hoppas inatt är en sån natt när sängen faktiskt känns varm och inte iskall. Godnatt.

Pallar inte skriva något långt nu, är skittrött fastän klockan knappt är nio. Jag är sugen på något sött, men då kommer jag säkerligen bli pigg. Kanske kan ta en kopp te som innehåller koffein. WTF?!?!? kanske du tänker nu, men grejen är den att jag blir lugn och mer fokuserad av "uppiggande" koffein. (Ännu en anledning till att jag misstänker att jag har någon form av ADHD.) Egentligen skulle jag vilja ha glass för jag har tuggat tuggummi länge och fått tuggummi-bränna i halsen. Ni vet sådär när det nog mest är för att man är trött på att tugga och svälja hela tiden men ändå känns som om det är början på en riktig bränna. Glass kyler ju ner eftersom det är is. Men det visste ni ju, ni är inte alls dumma! D: Många av er är faktiskt väldigt smarta ^^

Random rappakalja jag snackar, ska gå och kika om vi har någon glass. Eller ska jag ta te? BESLUTSÅNGEST. Jaaaaa.. Jag vet inte.

Lätt ett av topp 5 bästa albumen gjorda under hela 90-talet! Dock kanske de kunde gjort ett bättre omslag, haha.

Ni som kan musik vet dock att min rubrik är från ett annat album och ett annat band. I'm talking about Papa Roachs' låt Scars. Den är awesome! Laddade ner deras diskografi för ett tag sen men lyssnade igenom lite mer seriöst fört idag och då hittade jag den och blev kär direkt. Så underbar att jag langar den direkt på bloggen:

Idag hade alla Hälsinggårdare alltså studiedag... Jag tog en lång sovmorgon innan jag och syster åt frukost och gick ut med August. Vi gick ungefär 3 kilometer, den rundan jag gick nästan varenda dag i höstas, ska försöka börja göra det igen nu när det börjar torka upp på backen. SKÖÖNT, jag vill ut. Vi åkte sedan till stan vid 2 och köpte fika och kikade på lite kläder. Provade jeans på Gina Tricot, har ett par assköna svarta i storlek 28 därifrån som dock blivit lite för stora så kollade på såna fast i 27 men det fanns inte i svarta. Men jag provade 27 i grå och 25 i svart... Det skulle jag aldrig gjort. Kan beskriva det som ett självförtroendets självmord. Visserligen är inte storlekt 25 speciellt stort och min kroppsform är inte som en prepubertal, 11 årig tjejs direkt. Lite tragiskt ändå att jag inte ens kunde få upp dem till under rumpan.... FAiL. 27:orna satt ändå ganska bra, lite tjata. Men jag har bra med jeans tills vidare. Jag får använda det jag har till att börja med helt enkelt!

Lille Pepsi blev glad som fick sin vanliga mat igen, jävla djuraffär som inte haft hans vanliga på hylla på länge. Jag kan säga att han blev glad! Men jag glömde köpa vadd (sådant som de bäddar ner dig med, påminner om bomull fast är ändå inte riktigt det) så han får sova i toa-papper några dagar till.

Nu ska jag gå och ta en dusch, blir ju skola imorgon. Kul att dagen börjar med nationellt prov i biologi... Hade velat byta med någon Gruvrisare som har fysik, grymt mycket lättare med grundläggande fysik. Till exempel ämnens aggregationstillstånd (fast, flytande eller gas) gäller alla ämnen i alla fysikens områden. Inom biologin finns inget så pass konkret som man alltid har nytta av i samtliga områden. Alla områden är mer avgränsade inom biologin än fysiken. Många fördelar med fysik alltså. Dock är jag inte orolig för att det ska gå dåligt, jag är lugn som alltid inför ett prov. Alla borde haft ett prov i alla områden för att ge en riktigt rättvis bedömning egentligen, men det skulle vara som förut; nationella prov i endast kärnämnena. Samtidigt hoppas jag att alla 96:or får nationellt prov i SO också, bara för att jävlas med de yngre lite, hihi. Och ja, årskursrivaliteten på högstadiet är på topp!

Men nu måste jag gå och duscha innan klockan blir alltför mycket så håret hinner torka någorlunda innan jag måste lägga mig, godnatt alla mänskliga varelser som läser! PEACE ☮

Hejhopp alla glada och alla som inte är glada! Det blev en lite konstig mening men jag ville ju innefatta alla, oavsett sinnesstämning. Nog om det! Idag har varit en ganska seg dag, på alla tre lektioner innan lunch (alltså matte, NO och SO, vi hade ingen mentorsgrupp först på morgonen skönt nog) hade vi olika vikarier. Det gillas inte! Inte blir det bättre av att alla var unga män, max 25 år alla tre, och är det något jag har svårt för första gångerna jag träffar dem så är det just unga män! Jag hade till och med svårt att acceptera min systers pojkvän första 2-3 veckorna, tänk då en vikarie man har en timme och aldrig mer träffar. Det blir knasigt i mitt huvud. På lunchen drog jag och Melina upp till Volvo, jag var nämligen tvungen att köpa tuggummi. De var helt slut så jag hade tur som fick ett av Risto, annars hade jag inte varit lika glad! Efter lunch hade vi engelska, men där blev inget gjort heller för lektionen var helt galen! Nej kanske inte galen, men ganska nära.

Efter engelskan gav jag upp skolan, struntade i elevens val och gick istället till bussen. Jag blev skitförvånad för det brukar alltid vara en lång dragspelsbuss som åker längs linje 701, men idag var den en ensektions-buss. Skitsamma hem kom jag i alla fall. Väl hemma var ingen hemma, först fattade jag ingenting förrän jag såg på kalendern att mamma skulle på föreläsning på jobbet och Idas väska stod i hallen men ingen Ida var hemma. Två minuter senare när jag knutit av mig skorna och kommit upp i hallen såg jag att Ida kom uppför uppfarten så jag gick ner de 4 trappstegen och ställde mig alldeles innanför dörren. Behöver jag säga att hon blev rädd? :D

Ida och jag tog sedan lite mellanmål, blev oboy och rostat bröd med skinka och ost, mums. Skinka och ost på en macka är det bästa om man inte har apelsinjuice, då ska man ha pastej på! Sedan gick vi in till vardagsrummmet och slog på teven, glodde lite på Simpsons, Family Guy och Scrubs. Ida somnade i soffan medan jag satt som klistrad och jättekoncentrerad. Sedan kom resten av människorna hem från diverse ställen och det blev mat. Falukorv och makaroner. Jag lyckades ha på lite för mycket svartpeppar på mina makaroner så jag slängde nog lite mindre än hälften. Efter middagen var det inte mycket tid till godo för klädbyte och smink så det blev lite snabbt bytt från tajt topp med t-shirt över och mjukisbyxor till tajta grå treggings och samma tajta vita topp men med en mörkblå/grå/schiffer/intefanvetjag fleece över. Tog min stora klocka till bara för att den passade.

Jag och pappa iväg på föreläsning och årsmöte arrangerat av Autism- & Aspergerföreningen i stan. Madde Ericsson heter hon som föreläste, hon pratade mycket om hennes flytt hemifrån, stress och beteenden. Mycket mindre snack om kriterier och observationer och mer om den subjektiva upplevelsen. Väl värt att offra träsmaken i arslet för att få lyssna! Sedan gick i princip alla ut ifrån själva församlingssalen (föreläsningen var i en kyrka) till cafeterian på väg in så att säga där vi bjöds på Smakis och smörgås. Det var gott med något i magen efter att ha suttit en bra stund även om jag inte var hungrig. Det var i princip fullt i själva huvudlokalen när jag och pappa fått vårt fika så vi hittade ett annat litet rum bredvid fullt med stolar och ett stort bord och det stod inte på förrän vi fick sällskap av en äldre kvinna, ett par och ett par med en trolig son. Kvinnan började prata med mig och pappa men ingen av oss hörde knappt vad hon sa för hon pratade så lågt plus alla ljud utifrån och resten i rummet som också pratade. FAIL. Men jag ansträngde mig för att försöka lyssna på henne och uppfattade åtminstone några ledande ord så jag kunde förstå vad hon pratade om även om det inte gick alla gånger. Men henne skulle jag vilja prata med igen men på en tystare plats. Kanske träffar henne igen på något medlemscafé eller nästa årsmöte möjligtvis.

Sedan blev det själva årsmötet - där var det 11 stycken kvar totalt med ordförande, sekreterare och andra ur själva styrelsen jämfört med 153 som var med på föreläsningen. Konstigt att inte fler är engagerade i styrelsen, det är ju trots allt 338 medlemmar i Dala-distriktet! Aja. Blev faktiskt lite sugen på att gå med som suppleant för att "få tillgång" till styrelsemötena och få större inblick i vad de gör i själva styrelsen. De ville ha två till fyra suppleanter och de hade två, så jag hade ju fått plats. Men jag vet inte, kanske går med till nästa år. Visserligen är det ju inte för sent, om jag mejlar till ordföranden så kanske det går bra ändå. Får se hur jag gör! Förresten så var Ann-Mari från avdelning 68 där på mötet, var trevligt att träffa henne igen! På föreläsningen var också Meta och Mona från Hosjöskolan jag gick på 1-6, samt Britta Grenås på habiliteringen och många fler jag kände igen men inte kunde koppla ihop med en plats. Men ganska många kända människor i alla fall.

Pappa och jag åkte vidare på äventyr till ICA Maxi där vi handlade lite bröd, mjölk, yoghurt (Valio's sommarbär var slut :(((( ) och.... Ja det var nog bara det. Hemma hade Ida gjort chokladbollar så till Nyheterna för en och en halv timme sen åt jag några bollar och tog ett glas cola till... Där rök min nattsömn, haha. Nej myten om att man blir pigg av cola kan inte appliceras på mig, jag blir nämligen lugn av det om jag inte dricker för mycket. Men ett glas har nästan lugnande effekt på mig, dock är sockret lite mindre bra...

Detta blev ett väldigt långt inlägg märkte jag nu, inte konstigt har ju skrivit sen nyheterna i princip. Klockan är nu 23:36 och även om jag har studiedag imorgon ska jag nog lägga mig och sova nu. Så vi hörs imorgon om inget annat kommer i vägen! Godnatt folket, peace ☮

Ännu en söndag. Igår - lördag - gjorde jag inte ett skit. Jag satt vid datorn, tittade på tv, åt mat, drack vatten. Gick på toa gjorde jag någon gång också. Snacka om fysisk understimulans. Ska försöka komma ut och röra på mig idag, gå en längre promenad eller kanske åka skridskor, men då måste jag ta mig till Runn och det pallar jag inte. Något måste jag göra i alla fall, vad vet jag inte än. Idag ska nog min mamma hjälpa mig bleka slingor i utväxten också, ser förjävligt ut. Har typ en decimeter utväxt, tur jag inte helbleker för då hade det verkligen sett illa ut! Plus att om man bara bleker slingor så slits det ju inte på allt hår och då kan man ju dra slutsatsen att färre hårstrån skadas och ramlar av! Även om jag börjar tappa mycket hår, men jag tror det har andra orsaker.

Jag längtar tills det blir torrt på marken så man lättare kan komma ut och gå och springa. Jag vill kunna ut och springa, det är så underbart. Friheten när man tar i och springer för allt man är värd och ändå inte blir trött efteråt, så underbart. Sen när det blir varmt i vattnet så man kan bada och simma, ta ekan och ro runt i lilla Hosjön. Slänga windsurfingbrädan i vattnet och paddla. Det är så skönt, sjukt mysigt att köra ett race och sen bara glida på vattenytan... Det är livet det, samtidigt som det är väldigt bra träning för både axlar, armar, bröst, rygg och mage. Behöver jag säga att jag vill ha sommar? Men det är inte skönt när temperaturen överstiger 20-25 i skuggan, då blir det outhärdligt i solen. Bäst är det helt klart slutet på april/början på maj när solen värmer bra men det fläktar friskt. Så länge man slipper ta på sig en tjock vinterjacka för att inte frysa arslet av sig men samtidigt kan ha något långärmat och jeans på sig så är det perfekt. När det är för varmt blir det bikini fast långt ute på sjön så inga behöver se mig haha. Jag har kommit på att jag inte gillar att visa hud för någon. Kan vara för att mitt självförtroende de senaste åren gjort en störtdykning plus att ärren bara blir fler och fler. Tur att de absolut äldsta blekts, synd bara att inte de nyare bleks lika snabbt, haha. Lite fail när man kommer ett halvår senare och de fortfarande lyser röda, det är fail.

Just nu sitter jag och tittar på chinchillor på blocket. De är så söta! Åh. När jag flyttar till eget jag skaffa en sådan. De måste verkligen vara ett optimalt husdjur, inte så krävande som en hund som måste ut och gå flera gånger om dagen men inte heller en liten hamster som dör efter 1½-2 år och får plats i fickan. Visst är hamstrar väldigt mysiga också, men ett större djur kan man göra mer med som sitta och mysa i soffan om den gillar det, låta den springa omkring på golvet/bordet/köksbänken om man vill ha sällskap om man diskar eller något. Visst måste man gnagarsäkra rummet men det är ju enkelt gjort. Släpper man lös en hamster på ett golv utan att följa den med blicken lär det ta ett tag innan man hittar den igen, de kan ju gömma sig både bakom möbler och i extremt trånga utrymmen! Ett större djur blir ju mer begränsat så men desto roligare att ha att göra med. Jag hade en kanin i 6 år som dog dagen innan jag slutade 4:an som hette Kurre, världens mysigaste kanin verkligen! Honom saknar jag och jag saknar den typen av djur. Nog för att jag älskar vår hund August och lille Pepsi (RIP Beppe) men hade jag varit ensam om att ha August hade det varit för krävande och Pepsi är inget man vill ta med ut i köket som sällskap, haha. Ännu en bra sak är att de lever länge, medelåldern är 15 år, så man hinner inte lagom bli fäst vid sitt djur innan de blir gamla och dör som med dvärghamstrar. Fast det kanske bli ännu värre då när de dör, jag vet inte.

Tihii nu kom August springandes som ett jihu nyklippt! Jag som trodde mamma var ute på långpromenad med honom, men tydligen var de nere i källaren och klippte av han vinterpälsen! Haha, han var jättelånghårig innan med "skölder" framför ögonen, massa skägg (mest charmigt) och lång lugg, nu är han rakad! Alltså inte till skinnet utan ungefär en halv centimeter långt. Kanske kan lägga upp en bild om jag tar någon, så ni får se! Det tråkiga nu är att han är så sträv att gosa med, men som med allt hår: det växer ut. Och på August växer det något enormt!

Såg just en grym film. The Guardian. Jag har sett den förut, den står i DVD-hyllan högst upp, trea från vänster i ett smalt fodral till och med, men den är en film som alla borde se för den är så jävla bra.

Bara så ni vet!

Klockan är nu kvart i ett, tog en halv Propavan vid 7 och jag är fortfarande inte ett dugg trött. FAiL. Antingen fungerar de inte alls eller så fungerar de för bra, ingen gråskala där inte! Aja, ska försöka sova nu i alla fall, hejdå!

Jag fullkomligen hatar att ha ett instabilt humör. Jävla skit.

Det är nästan fantastiskt, det är fredag eftermiddag och jag har energi och nästan lust att göra något. Detta jämnas då ut ganska snabbt då alla som inte går i min klass slutar ganska precis nu och jag vill till stan... Blev faktiskt sugen på det, solen skiner som satan och jag vill ututut! Emma hade ont i huvudet och ville hem stackarn, Moa har träning, Lovisa skulle iväg och Linnéa är också borta. Tror inte direkt att Robin vill joina till stan och inte göra någonting och jag vet inte vem annars jag kan fråga. Julia kanske, smsar henne nu! Får se om jag får svar.

Egentligen slog jag på datorn bara för att ladda min nästan döda iPod om det nu blir så att jag åker iväg en stund. Vill ju ha musik på bussen! Överlever inte annars, bildligt talat. Så grymt irriterande att sitta och lyssna på andras snack och bussens buller en halvtimme innan man är framme, sjukt irriterande.

För att utropa ännu ett egentligen så vill jag hemifrån bara för att så mycket är på gång, mamma och pappa kom hem nyss och ogge är hemma. Hmm.. Inte så mycket kanske, men drygt att det i princip första som bryter tystnaden är att mamma skällde på Ogge som inte gått ut med hunden. That makes me wanna run away from here. För tillfället och komma tillbaka till middagen eller nåt. Vill ututut, vill inte sitta inne hela denna fina dagen!

Men nu ska jag smsa alla jag vet namn och nummer till och fråga om de vill träffas, hejdå!

Idag har vart en blandad dag. Har varit hyper en hel del, utan att kunna förklara varför. Ingenting speciellt spännande eller exciting har hänt och ändå blir jag så. Jag brukar inte säga så extremt mycket när jag är i skolan, men idag har många 'WTF?!':at åt mig och mina ibland bisarra uttryck om helt randomiserade saker. Jag funderar fortfarande en hel del på det där, om jag inte har en bipolär sjukdom vad är det då som gör mig så ibland extremt skiftande i humöret? Såna här svängningar har jag inte haft sen för ungefär ett år sedan, innan jag blev riktigt deprimerad istället på 'heltid', sen nu har det blivit så igen. Skulle ADHD kunna beskriva det här? Skattade rikigt högt på ADD-test och utredaren gjorde aldrig något riktigt test för ADHD. Eller gjorde hon? Har för mig att hon kanske intervjuade mina föräldrar om det, men jag är inte säker.

Får försöka släppa det nu och tänka på nuet. För just nu tror jag Propavanen som jag helt plötsligt nästan blivit känslig för även om den är så pass "mild". Som med Ataraxen. Men mina älskade Propavan är nog snart ett minne blott, dom fungerade så bra när mina andra mediciner slog ut effekten lite men nu när jag bara tar dem är det goodnight och hoppasdukanvaknaefterinatt. Efter att läkarhistorien är över och allt vad detta innebär så ska jag nog fråga efter någon som inte håller i sig så länge. Som Imovane som bara håller 2-3 timmar skulle vara kalas att ta igen. Även om de smakar rövhål. Eller någon annan lugnande. För jag kan sova - om jag är tillräckligt avslappnad. Så en lugnande - Oxascand for example som jag haft förut - skulle både göra att jag slapp all ångest jag har strax innan jag ska sova - som bara inte vill släppa taget - samtidigt som jag får sova. Drygt bara att just Oxascand som jag haft förut är så jävla vanebildande. Kan fortfarande inte få ur minnet en dag när jag glömde ta den på morgonen innan skolan, gick runt och skakade (jag trodde jag frös eller något, Hälsinggården är ju inte känd för att vara varm precis..) men sen när min pappa kom med den och resten så slutade det efter en stund plus att jag kunde fokusera bättre och så som man blir av alla dessa 'chillpills'.

Vad kan man dra för slutsats nudå? Jo att fortsätta som jag gör nu håller inte länge till om jag ska hålla detta livstempot. Antingen tar jag ledigt några veckor vilket snarare skulle förvärra min prestationsångest och rastlöshet samtidigt som jag fick vila upp mig. Dock skulle jag missa mycket viktiga grejer nu sista terminen. Alternativ två är att på något sätt försöka be om kemisk back-up. Men krångel.... Varför kan inte bara allt fungera som det ska? Med en jämn, lagom hög energi- och koncentrationsnivå så jag orkar göra något annat om dagarna än att gå i skolan sen åka hem och inte få något mer uträttat. Jag vill orka göra saker utan att senare ligga i horisontalläge på soffan. Jag orkar inte åka ner på stan om jag inte absolut måste till Petra till exempel eller ens umgås med någon. Jag orkar inte. Jag skulle vilja kunna göra massor av skolarbete jag har kvar sedan åttan och biologin som jag har fått hem nu. Men det går inte, och allt jag planerar att göra går heller inte så det är bortkastad tid att ens börja skriva något.

Jag kan tänka mig att jag låter oerhört deprimerad just nu, men det är jag faktiskt inte. Efter all ångest senaste veckan så har jag blivit väldigt utmattad på något sätt, blö. Ser inte fram emot att gå till BUP imorgon heller. Och extremt tråkigt att vi får en till slöjdlektion istället för hemkunskap imorgon bitti. That sucks big time.

Nu ska jag sluta störa med alla mina klagomål och fortsätta ladda ner Simpsons säsonger och snart sova!

Put the gun in my mouth,

Är tvungen att skynda på lite, bara 10 minuter kvar tills jag måste logga ut.

Är i alla fall inte alls pepp på att gå upp tidigt och testa snöskor imorgon, även om det lär vara en ganska speciell upplevelse. Inte alls taggad. Men men, guess I have to.

Det var kalas idag, jag åt massor och min mormor tyckte att jag blivit smal. Men har inte gått ned något sen jag såg henne sist så det kan knappast vara möjligt. Snarare hon som börjar bli gammal och minns mig som liten och knubbig. Tragiskt. Vill ha min mormor kvar. Hade på mig mina nya ljusaprikosa byxor från H&M (kan lägga upp bild någon annan dag) och en tajt helsvart topp från Cubus, så det var väl för att jag hade tajta tunna kläder på mig som det syns hur jag ser ut också. Annars brukar jag ju gå runt i chinos/mjukisbyxor och stora tröjor/långärmat och t-shirt över, haha.

Nu ringde klockan, kanske hinner berätta vad som mer hände idag. Morsan var ute i köket och förberedde inför kalaset och skulle plocka ur diskmaskinen. Hon hade ett glas i handen och skulle öppna skåpluckan - PANG! - hon försökte fånga en glaskanna som ramlade ur skåpet. Skills, hon fick lite sår och ett lite djupare längs med lillfingret som hon senare åkte till vårdcentralen och fick sytt. VIPS hela dagens planering blev som raserad. Så hela denna dagen har varit jättekonstig. Men jag käkade bra mat till middag i alla fall. Var meningen att jag skulle gjort tonfisksallad med nudlar men jag hann inte göra några nudlar så det jag åt var 170 gram tonfisk på burk och en röd paprika (gurkan jag skar upp smakade illa, så jag struntade i den) och till det gräddfil. MUMS. De andra käkade pizza och det är det värsta man kan äta innan det blir kalas.

Nu måste jag nog logga ut innan mamma upptäcker att jag dragit över, hehe. PEACE OUT, vi hörs.

- Nejtack, för det ger mig ångest så jag ligger vaken om nätterna trots medicin och inte kan tänka på annat än enklaste sättet att göra mig så jävla illa att jag inte vaknar igen.

Jag önskar jag kunde säga som det är, alltid. Jag önskar jag hade modet att svara att nej, det är inte bra. Jag önskar jag slapp ljuga för istället för att vara ensam om allt. Jag önskar jag kunde säga att ja, jag har gått ner i vikt istället för att förneka. Jag ösnkar jag kunde göra allting bättre än vad jag gör.