KAA-HELVETES-BOOM! Nejdå, men varför hålla i sig ? :D Okej jag börjar ana att du som läser också är på gränsen till förvirrad nu. Jag kan vänligen berätta att du inte är ensam. Men iallafall, på första mötet med mor, Petra och Christer så bestämdes att jag skulle sluta med Fluoxetinet med omedelbar verkan och istället fick jag Risperdal (eller Ripseridon, whatever). 9:e medicinen sedan den 15:e oktober! YAY. Nu kan jag ju berätta att den får mig att känna mig som morgonen efter att jag tagit en Atarax; huvudet hänger inte med. Det tråkiga är ju att Risperdalen inte är en vid-behovare. Inte okej. Mindre gr8 eftersom jag aldrig trott på det här med mediciner. Well well, på nästa möte men Heléne blev det lite mer bullar! Eller nåt. Vi snackade massor om vad som sagts på utskrivningsmötet den 21:a. Så vi diskuterade lite fram och tillbaka om vad som jag, mor och far hade reagerat på när vi läste om Aspergers syndrom. Sedan blev det lite diskussion om vad som skulle kunna bli förändrat med en sådan diagnos i skolan osv. Bland annat att Petra och Heléne skulle följa med till skolan och få skolan att hjälpa till. Något sådant iallafall, för att jag har vissa svårigheter som ligger bakom en AS-diagnos var redan konstaterat att jag har, men då var frågan om jag behöver en diagnos eller inte mest. Men aja, i slutändan kom vi fram till att det blir en diagnos trots allt. Så that's the way it is.